Om du varje dag kommer till ditt arbete och papperskorgar tömmer sig, dammråttorna aldrig förökar sig, fönstret du tittar ut igenom är spegelblankt och toalettpappret aldrig tar slut så har du ingen robot som fixar detta. Det är en människa av kött och blod. 

Att arbeta som lokalvårdare är ett väldigt fritt arbete, under mina (till och från) 33 år i yrket har jag arbetat med städ i olika former. Först som lokalvårdare i ett varuhus, hotellstäderska både i Sverige och England, till sjöss som mässjänta och nu kommunalt de senaste tolv åren av mitt liv. 

Att säga att vem som helst kan städa är en lögn. En lögn som smakar så förbannat beskt att jag ofta får kväljningar då jag hör den. En städerska som jag arbetar inte för att jag inte hade något annat att välja på. Visst fanns det chanser för annat och visst har jag provat på många andra yrken, till och med utbildat mig för annat men ändå återkommit till städet. 

I Göteborgs stad finns 700 lokalvårdare anställda inom internservice, av 55 000 anställda totalt. Nu dras det långsamt ner inom internservice, i stället för att nyanställa när en person går i pension drar de ner timmarna och lägger in löpare. De sparar pengar på våra ryggar.

Var är er solidaritet med oss? Varför blev vi bara de där som hela tiden får vänta på vår tur i kampanjerna.

Nu sitter jag här och har precis opererat mig. Foten börjar bättra sig, men även om jag har fått stöd har jag ingen aning om jag blir bra igen eller om det blir ett utköp av mig som av så många andra i Göteborgs stad som blivit slitna och inte längre är något att ha. Samtidigt som flera av mina arbetskollegor sitter och gråter när de kommer hem från arbetet. 

Är det okej att vi sakta tar död på oss själva för att ingen annan anser att vi är viktiga? 

Kan och finns det en vilja att starta en kamp för oss lokalvårdare? Vi är service och stolta över våra arbeten, men vi vet att vi aldrig kan ta denna kamp själva utan behöver de starka på vår sida. 

Så kära underbara Kommunal och ni politiker, var är er solidaritet med oss? Varför blev vi bara de där som hela tiden får vänta på vår tur i kampanjerna.