Svårt att dra gränser för lärarassistenter
Gränsdragningsproblem, men avlastning för lärarna själva. Det är ett par av följderna när man infört lärarassistenter, enligt Per Lindqvists forskning. Han är professor i didaktik vid Mälardalens högskola och arbetar just nu, tillsammans med forskare vid Linnéuniversitetet med ett forskningsprojekt om lärarassistenter, en allt större yrkesgrupp som Kommunal organiserar.
Per Lindqvist, professor i didaktik vid Mälardalens högskola.
Hur kunde de gränsdragningsproblemen se ut?
– Det kunde ibland bli en risk att man sprang på alla bollar, för att man ville göra ett bra jobb. Det kunde ibland bli så att man hittade problem som inte låg inom skolans ansvarsområde. Gränsdragningsproblematiken uppstod också framför allt gentemot elevhälsans yrkesgrupper.
Vilken bakgrund hade lärarassistenterna?
– Det var väldigt olika. Någon var egenföretagare, någon hade jobbat inom psykiatrin, någon var elevassistent.
Hur såg samarbetet ut mellan lärarassistenterna och lärarna ut?
– Lite trevande. Det var svårt initialt att veta var gränserna gick. Jag har också undersökt en skola där lärarassistenterna själva var lärare och de hade generellt bättre koll på hur skolan fungerar som en myndighet, som till exempel vilka elevärenden som kräver dokumentation.
Hur upplever lärarassistenterna att jobbet ser ut?
– Det är väldigt olika. De saknade ofta bakgrundskunskap om skolan som system och det blev lite jobbigt att förstå vad de skulle göra. Det blev svårt att dra gränser för såväl skolans ansvar som för lärarassistentens ansvar.
Vilka fördelar fanns det för skolan med lärarassistenterna?
– Lärarna kände sig avlastade. Trots att de faktiskt fick gå upp i undervisningstid. Och eleverna uppskattade assistenternas arbete och engagemang.
