Norska Ingvild H. Rishøj skriver om människor som stretar, försöker och kämpar med sig själva och sina omständigheter. I ”Vinternoveller” ger hon oss tre noveller som samtliga ger andnöd. Både på grund av innehållet, den höga kvaliteten och det knivskarpa språket.  

Det handlar om en mamma och hennes dotter på väg hem i det kalla vintermörkret. Om att inte ha råd att slösa pengar på en bussbiljett för fem hållplatser, och om konsekvenserna. En femåring som plötsligt går med benen brett isär eftersom det tar tid att promenera hem och kisset inte kunde vänta. Hur flickan vaggar fram med byxorna blöta och kalla, händerna kylda eftersom de saknar galon-vantar. 

En annan novell handlar om en man som just kommit ut ur fängelset. Som förbereder för att hans son som han inte alls känner ska komma dit och sova. Hur tankarna vandrar: ”Leon på kudden. Att allt ska bli som det var, som det aldrig har varit, som det borde vara.” Hur ett inköp av en kudde kan bli övermäktigt. 

Och den sista novellen, om syskonen på rymmen från socialtjänsten och risken att splittras. Hur en storasyster tänker på allt men överrumplas av snö och kyla.

Jag vill stanna, stoppa läsningen för att därigenom kunna förhindra det som kanske ska ske. Som om berättelsens slut inte redan fanns där. Ingvild H. Rishøj använder novellens begränsningar till fullo och sätter människor och frågor som sällan får stå i centrum i rampljuset för en liten stund. 

Andra noveller för höst och vinter

  • ”Det här får de inte på banken och 23 andra noveller av kommunalare”, utgiven 2018 (Premiss) i samarbete med Kommunalarbetaren.
  • ”Var ligger min arbetsplats i morgon? och 22 andra noveller av kommunalare”, utgiven 2013 (Premiss) i samarbete med Kommunalarbetaren.
  • ”Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar”, antologi utgiven av Föreningen Arbetarskrivare.