Amazing grace
Amerikansk musikdokumentär i regi av Allan Elliott och Sydney Pollack med bland andra Aretha Franklin.
Den här filmen är svår att betygsätta, för den bygger på att man gillar Aretha Franklin. Gör man det är det en helt fantastisk bioupplevelse.
Efter enorma framgångar som soulens drottning ville Aretha Franklin 1972 göra något nytt. Hon gav två gospelkonserter i en baptistkyrka i Los Angeles, och det skulle bli ett livealbum och en film.
En av de hetare Hollywood-regissörerna, Sidney Pollack, fick uppdraget. Skivan kom ut som den skulle. Men tekniska problem och juridiska tvister satte stopp för filmprojektet och den visades aldrig. Inte förrän nu, 47 år senare. Och det är en helt lysande Aretha Franklin, på toppen av sin karriär, som med sin gudomliga röst sjunger så att man vill gråta av lycka.
Kornigheten i filmmaterialet höjer bara autenticiteten och närvarokänslan är stark. I de bakre bänkraderna i kyrkan står Mick Jagger, som en av få vita besökare, och diggar. Svetten rinner på musikerna och Aretha. Regissören Pollack ålar sig mellan bänkraderna för nya vinklar. Ska du i ditt liv bara se en konsertfilm bör du välja denna.
