När vi möts i riksdagshuset en sen eftermiddag är Martin Ådahl hungrig. Och han ska iväg på ett kvällsmöte efter vår intervju.

Vi går till restaurangen i riksdagshuset i hopp om att vi kan kombinera intervjun med att han får äta en bit mat.

Välvilligt svarar han på våra frågor mellan tuggorna. Martin Ådahl säger att utvecklingen med de ökade inkomstklyftorna i hög grad drivs av klyftan mellan de som har och inte har jobb.

– Vi har en situation där 85 procent av de arbetslösa är utsatta, de har inte utbildning, har inte språket och de har funktionsvariationer. Det är en grupp i Sverige som står helt utanför. Det viktiga är att de kommer in i jobb.

Men klyftan beror inte bara på att människor står utan jobb. 7 procent av de som arbetar ligger under den relativa fattigdomsgränsen. De flesta av dem arbetar deltid eller har visstid. Och de har svårt att få sin ekonomi att gå runt. Hur vill du lösa det?

– Hade man inte haft möjligheten att komma in på visstidsanställningar är kanske risken att ännu fler hade varit arbetslösa och varit utanför. Då hade klyftorna för dem varit ännu större.

– Så visstidsanställningar är en väg in. Det som inte är så bra dock, är att vi ser att i de länder där man har väldigt mycket regler kring att anställa är det en mycket stor andel som har tillfälliga anställningar. Det är en grupp som har en tuffare situation.

Han nämner Danmark som har ”flexicurity”, sämre anställningstrygghet i lagen jämfört med Sverige men med en betydligt generösare a-kassa.

Centerpartiet vill ha den danska modellen, åtminstone när det gäller sämre anställningstrygghet. A-kassersättningen vill partiet sänka.

– Det är en omställningsförsäkring. Vi vill ju inte att folk ska känna att a-kassan är en försörjning. Det ska inte vara så att klyftorna beror på att folk är beroende av a-kassan. Då låser man in sig. Det ska vara en omställningsförsäkring.

– Den ska vara stark i början men trappas av ganska snabbt. Den är till för att du ska kunna ta dig vidare till nästa jobb. Det är det vi har a-kassan till, säger Martin Ådahl.

Han försvarar de regler som den tidigare Alliansregeringen införde som gör det svårare att få a-kassa. Förändringen har lett till att färre av de arbetslösa är berättigade till ersättning jämfört med tidigare.

– Det är viktigt att folk söker jobb så jag tycker att det är bra att man har en sådan regel. Men om man ska vara korrekt, det som driver den här utvecklingen är det faktum att de som kommer till Sverige, som är fullt arbetsföra nyanlända, inte kommer in i jobb, säger Martin Ådahl.

De kan då inte heller kvalificera sig för rätten till a-kassa. Men det gäller inte bara nyanlända. Timanställda och andra tillfälligt anställda har med dagens regler svårt att arbeta så mycket att de kan tjäna in rätten till a-kassa till nästa gång de blir arbetslösa.

Men Martin Ådahl menar att det främst är problemet med de nyanländas utanförskap som måste lösas för att minska klyftorna.

Hur ska då de deltids- och visstidsanställda klara sig när de inte kan leva på sin lön och inte får a-kassa när de saknar jobb?

– Vidareutbildning är en viktig del. Men att försöka stänga arbetsmarknaden ännu mer riskerar att öka klyftorna.

Vad menar du med att stänga arbetsmarknaden?

– Att försöka kringgärda arbetsmarknaden med hårdare regler, till exempel förbjuda Allmän visstidsanställning.

Vid sidan av de nyanlända är det pensionärerna som Martin Ådahl och Centerpartiet lyfter fram som en grupp med behov av ökat stöd.

– Där har vi inte bara problem med relativ fattigdom. Där har vi även problem med absolut fattigdom.

Barnfamiljerna och särskilt de ensamstående är andra grupper som Centerpartiet tycker behöver riktat stöd för att minska klyftorna.

– Det tuffaste är att vara ensamstående förälder på bidrag. Risken är stor att de hamnar utanför. Det viktigaste är att de får möjligheten att komma in i jobb. Nästa steg är möjligheten att få gå upp i arbetstid om man har behov av det.

Martin Ådahl säger att det är ett missförstånd på vänsterkanten att liberaler, som han själv, förringar det här med klyftorna i samhället.

­– Det är tvärtom något som driver mig och många andra i vårt parti, att vi oroar oss över klyftorna.

– Vi tror att vägen in är att alla som vill jobba ska ha möjlighet att göra det genom att det skapas jobb så långt som möjligt för alla.

Här nämner han återigen de nyanlända som inte har jobb.

– Det är som att vi sätter upp en ribba för hur de ska komma in på arbetsmarknaden. När de inte grejar den fastnar de i bidrag istället.

Han menar att det är bättre att erbjuda dem jobb till lägre lön så att de får chansen till arbete.

– De får då en höjd inkomst, även om de börjar på ett jobb med lite lägre lön. För den personen minskar klyftan. Under 1-3 år kan den nyanlände ta sig in på den ordinarie arbetsmarknaden med alla andra.

– Ofta framställs det här som att man sänker lönerna. Men i och med att personen inte har någon arbetsinkomst innan är det ingen lön som sänks. Då är det viktigt att vi inte svartmålar det som att det är någon som får lägre inkomst. Och efter två år ökar inkomsten för den nyanlända med 40 procent visar statistiken.

Men många, framför allt lågutbildade kvinnor riskerar att fastna i låglönejobben.

– Det visar faktiskt inte SCB-statistiken. Sedan finns det ganska många fall där det går långsammare. Jag ser i alla fall att risken är mycket större att fastna i bidrag än att fastna i låga löner.

Martin Ådahl säger att den stora skiljelinjen i svensk politik går mellan dem som tycker att det viktigaste är få in personer i jobb, och dem som tycker att det viktigaste är att pressa ihop löneskalorna maximalt.

Centerpartiet tycker att det är viktigare att folk får en chans att komma in på något sätt i något jobb. Och att man skapar en speciell väg in för de nyanlända, där man kan börja med lärlingsjobb med lite lägre lön.

– Stoppar man den vägen och tycker att det allra viktigaste är jobb där klyftorna inte ska finnas överhuvudtaget, då blir klyftorna mot dem som har jobb så mycket större.

– Vi kan göra saker för dem som har jobb också. Vi kan minska skillnaderna mellan fasta och tillfälliga anställningar. Vi kan öka möjligheterna i offentlig sektor i synnerhet att arbeta heltid. Vi kan förbättra för dem som är beroende av olika försäkringssystem så att dessa är rättvisa mot människor.

– Men det största, det som driver den politiska debatten vid sidan av allting som har med för eller emot invandringen att göra, det är ju det här. Är det viktigaste att folk kommer i jobb, eller är det viktigaste att till varje pris den första lönen man får ska vara på en viss nivå för alla?

Finns det en poäng med att ha klyftorna kvar?

– Nej, det finns inget som helst egenvärde med klyftor. Det är så klart dåligt om man håller tillbaka människor som vill jobba mer och vara kreativa och skapa jobb. Det är inte bra. Men det är inte det som driver de här klyftorna i regel.

– Utan det är det faktum att så många hamnar utanför jobb under så långa perioder. Så, nej det är bara dåligt. Det bästa är ju att alla får vara med och utveckla sin potential. Då är inte skillnaden mellan talang eller möjligheter som folk har på sina respektive områden så stora att de motiverar jättestora klyftor i samhället.