”De hade så roligt!” Konstkritikern Ingela Linds utrop om Bloomsburygruppen inspirerar. Hon har precis kommit med sin andra bok om gruppen som bestod av författare, konstnärer, intellektuella – och nu är den också aktuell i och med utställningen ”Bloomsbury spirits” på konsthallen Artipelag utanför Stockholm.

De mest kända av dem är kanske författaren Virgina Woolf, hennes syster konstnären Vanessa Bell, historikern Lytton Strachey och nationalekonomen John Maynard Keynes. Men vad är det då som är så inspirerande och intressant med en grupp brittiska intellektuella som verkade i början av 1900-talet? Var de inte mest ett gäng överklassmänniskor som hade privilegiet att måla, skriva, tänka och diskutera? 

Jo, kanske det. Men de bröt också med tidens konventioner inom så gott som alla områden de verkade inom (måleri, litteratur, inredning, ekonomisk politik och sexualitet). Konsten och livet berikade inte bara varandra utan det var ett och samma. Ett sätt att leva. En livsstil, med dagens vokabulär. 

Med tanke på det sena 2010-talets fäbless för just livsstil är det inte konstigt att en utställning som vill visa hur Bloomsburygruppen levde visas just nu. Hur såg det ut hemma hos dem? Vad tänkte de? Vad gav dem inspiration? 

På Artipelag får man lite av varje. Inredningstablåerna som byggts upp är fantastiska på sitt sätt, men de stora lokalerna tar in för mycket luft, det blir lite för mycket tom yta. Här finns inga flottiga ytor eller färgkluttar vid sidan av. Men intill det lite stela finns också originalen. Fotografierna, tygerna, böckerna, omslagen, konsten, kläderna, möblerna som är lekfulla och som väcker tankarna och föder nya. 

Om du inte får nog av gruppen

Läs: Boken ”Ta sig frihet. Bloomsbury, Indien och konsten att leva” av Ingela Lind (Albert Bonniers förlag). Eller ännu hellre en roman av Virginia Woolf.
Se: Filmen ”Carrington” (kolla på biblioteket) vars fokus ligger på Dora Carrington och Lytton Stracheys kärlekshistoria, men där fler från gruppen medverkar.