Cilla hade bara några hundra i veckan över till mat. Rolf och Sven arbetar men deras otrygga anställningar gör att de i perioder tvingas leva på a-kassa. Irakfödda Ban får inte de arbeten hon är kvalificerad för och Anna-Lisas pension går inte att leva på.

Många i Sverige har fått det bättre. Inkomsterna ökar för de flesta av dem som arbetar och framför allt för dem med kapitalinkomster – exempelvis de som äger aktier eller sålt fastigheter. Samtidigt ökar också klyftorna.

Allt fler under fattigdomsgränsen.

SCB har tagit fram statistik för KA:s räkning, som visar att de som har otrygga anställningar, är ensamstående föräldrar, pensionärer, arbetslösa, sjuka eller är födda utomlands har halkat efter. Sju procent av dem som arbetar har inkomster under EU:s gräns för relativ fattigdom. Hälften av de arbetslösa och nära var femte kvinnlig pensionär i landet riskerar också fattigdom. Det gör även många ensamstående föräldrar. Var tredje ensamstående mamma eller pappa ligger i dag under fattigdomsgränsen och majoriteten av dem som gör det är kvinnor.

Trots att andelen personer i relativ fattigdom ökar är det många av dem som inte har något ekonomiskt stöd eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet. 2016 var det 37 procent av dem som inte hade det. En del av förklaringen till det är att färre får a-kassa. A-kassan genomgick stora förändringar framför allt under 2007. Det har gjort att färre har rätt att ta del av den trots att vissa förbättringar har gjorts sedan dess. Statistiken för dem som är i åldern 20–64 år visar att andelen personer som någon gång under året haft a-kassa har minskat från nästan 11 procent 2003 till 4 procent 2016. Detta trots att antalet arbetslösa enligt SCB:s egen statistik ökade under samma period.

Andelen arbetande fattiga har minskat sedan 2008. Men bland dem som räknas till den gruppen är andelen kvinnor som är äldre eller har utländsk bakgrund större än tidigare.

Statistiken visar att utbildning och anställningsform har stor betydelse. Andelen arbetande fattiga är störst bland dem som inte har gymnasieutbildning eller som är visstidsanställda, framför allt bland kvinnor.

De tillfälliga anställningarna har alltmer ändrat karaktär. På 1990-talet var det vanligast med vikariat. I dag är det vanligare med behovsanställningar som tim- eller sms-anställningar. De utgör drygt 40 procent av de tillfälliga jobben, enligt SCB-statistik från 2011. Mycket tack vare allmän visstidsanställning som infördes 2007.

Risken för fattigdom har minskat för dem som arbetar heltid men ökat för dem som arbetar deltid.

Fotnot: Bilderna är tagna av Karl Melander, Mikael Ljungström, André de Loisted och Jonas Malmström.

Så har vi tagit fram siffrorna

SCB har på KA:s uppdrag tagit fram statistik om utvecklingen av antal personer som lever i risk för fattigdom enligt EU:s definition i åldersgrupperna 20-64 år, över 65 år samt för hela befolkningen. Utifrån statistiken har beräkningar gjorts om förändringen under åren 2003-2016. Statistiken bygger på registerundersökningar om hushållenenheters inkomster och har levererats i olika körningar 2003-2011 samt 2011-2016 eftersom beräkningssättet till viss del ändrades 2011. Tabellerna i den här artikeln och de länkande artiklarna kommer från en specialkörning där de tagit fram siffror för 2016 med hjälp av det tidigare beräkningssättet.
Statistiken om arbetande fattiga bygger på urvalsundersökningar där personer i åldern 16 år och uppåt intervjuas. Den statistiken är gemensam för EU och redovisas av Eurostat, den svenska delen tas fram av SCB och finns bara från 2008.
Men SCB har också en annan statistik som bygger på undersökningar ur statliga register. Den bygger på ett annat urval av vilka som räknas som arbetande fattiga, bland annat när det gäller ålder, arbetade timmar och inkomst. Enligt den statistiken är andelen arbetande fattiga i Sverige 3,7 procent.
EU:s definition av relativ fattigdom är att leva i hushåll som har en disponibel inkomst som är lägre än 60 procent av medianvärdet i landet. Med disponibel inkomst räknas de pengar som kan användas till konsumtion eller sparande, efter skatt och inklusive bidrag, ersättningar och pension. De disponibla inkomstnivåerna är framräknade utifrån SCB:s metod. I den vägs hushållens inkomster och utgifter samman och delas sedan på hushållets medlemmar.
Enligt definitionen räknas den som 2016 tjänade mindre än 12200 kronor i månaden när skatten är betald som i risk för fattigdom. 2003 var gränsen 8500 kronor i månaden. Skillnaden beror på att inkomsterna i landet ökat.