”Nada” är en av de mest översatta böckerna från spanska någonsin. Ändå kände jag inte till den innan jag fick den i min hand. Nu ges den ut i ny svensk översättning av det lilla, nya förlaget Komet, vars ena halva utgörs av kommunalaren och bussföraren Siri Hultén. Det är också hon som så förtjänstfullt har översatt boken till svenska. Inte en enda gång skär det sig i språket och en del meningar är makalöst vackra.
”Nada” betyder ”inget” eller ”ingen” på spanska och är Carmen Laforets debutroman från 1945. Den handlar om den unga Andrea som kommer till Barcelona, fylld av förhoppningar, för att börja på universitetet. Mörkret och den gotiska stämningen slår an tonen redan från början: Andrea ska bo hemma hos sina märkliga släktingar i ett nedgånget hus där inget ljus tycks sippra in. Det är strax efter spanska inbördeskriget och fattigdom och misär dominerar hos denna borgarfamilj.
Andrea vill vara ute om nätterna och suga i sig staden. Vändpunkten i hennes liv kommer först när mostern flyttar ut och ingen längre övervakar henne. Då får vänskapen till studiekamraten Ena blomstra. Men inte heller vänskapen får vara okomplicerad och något driver Ena att besöka Andreas mystiska, fiolspelande morbror i den obehagliga lägenheten på Calle Aribau (där den andra morbrodern misshandlar sin fru).
Andrea vet inte riktigt vad hon vill i livet – vill hon gifta sig, vill hon bli lärare? – vilket är fullt begripligt med tanke på hennes ekonomiska och sociala begränsningar. Men hon är ändå inte en av litteraturhistoriens ”lost girls”, hon har skinn på sin bleka näsa och gör sig inte till för någon man. I de fall hon reflekterar över män handlar det mest om en möjlighet att slippa sin släkt och komma bort. Det Andrea trånar efter är Enas vänskap och ett annat liv.
Det är en säregen roman som inte liknar något annat jag läst, därför hade jag svårt att komma in i den, men efter hand var jag helt inne i familjehemligheter och kunde knappt vänta på upplösningen.
