Kvinnors arbete måste få kosta
Politikerna måste någon gång ställa sig frågan varför inte fler lockas till vårdyrken som i grunden är helt fantastiska, skriver Somar Al Naher.
Sjukvården skriker efter undersköterskor. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) behöver både vården och äldreomsorgen anställa uppemot 85 000 undersköterskor till år 2022. Men hur det ska gå till utan att något förändras radikalt?
För några veckor sedan träffade jag undersköterskor på Svartedalens äldreboende i Göteborg. De hade just avslutat projektet med sex timmars arbetsdag. Jag var där för att skriva ett reportage om hur de upplevde arbetstidsförkortningen. Det var ett fint möte på många sätt – och lite sorgligt.
För runt bordet satt det kvinnor som visste precis vad de ville och behövde för att göra ett bra jobb och samtidigt må bra. Alltså ett hållbart arbetsliv. Men det sorgliga ligger i att deras krav sällan hörsammas.
Projektet följdes upp av forskare som räknade och mätte allt under de två åren som försöket pågick. Och alla siffror pekade uppåt. Personalen kände sig piggare, de motionerade mer. Sjukfrånvaron gick ner, samtidigt som sjukfrånvaron i Göteborgs stad gick upp.
De äldre fick bättre livskvalitet eftersom personalen orkade mer och kunde ordna fler aktiviteter. Kvinnor som tidigare arbetat deltid gick upp i heltid. Och apropå heltid, det är mycket tal om det där med att kvinnor i dessa yrken ska jobba 100 procent. Men hur ska de anställda orka ett helt yrkesliv när arbetet är så tungt och slitsamt?
Politikerna måste någon gång ställa sig frågan varför inte fler lockas till vårdyrken som i grunden är helt fantastiska. Att jobba med människor är drömmen för många, men inte till priset av att man själv bryts ner som människa.
Helena Wallén, själv undersköterska inom förlossningsvården, skrev en debattartikel nyligen i den här tidningen där hon förklarade varför arbetstidsförkortning borde vara norm:
”Att så många unga inte orkar med heltid borde vara en väckarklocka.”
Hon skriver att många kvinnor arbetar deltid för att orka ända fram till pensionen. Och att hela situationen är en kvinnofälla eftersom många kommer att bli fattigpensionärer.
Visst, arbetstidsförkortning kostar pengar.
Å andra sidan, varför ska inte kvinnors arbete få kosta?