Säg ordet arbetsbeskrivning och jag tänker på sexuell tillfredsställelse. Bland annat. Visst, det förefaller lite långsökt och panikartat men människors associationer är inte så outgrundliga som det låter. Frågan som då och då kommer på tapeten har ni säkert hört förut: de funktionsnedsattas rätt till sexhjälp. För ett par år sedan väcktes den på nytt i medier av en anhörig till en funktionsnedsatt, och här vill jag inte diskutera i termer rätt eller fel (jag nöjer mig med att konstatera att problemet är mänskligt viktigt och mänskligt knepigt). Jag vill i   stället lyfta upp de orimliga krav som ställs på en hel yrkesgrupp.

 

LÄS OCKSÅ: Så kan assistenten hjälpa till sex

 

Nyheten rullades således upp i några dagar och jag blev inte så värst förvånad över mediernas (och samhällets för den delen) förväntningar. Ty det var inte så att micken riktades mot socialförvaltningens enhetschefer, biträdande chefer och psykologer, inte heller ringde journalisterna LSS-handläggare, fysioterapeuter och andra yrkesutövare som också jobbar och är i kontakt med funktionsnedsatta. Ingen frågade dessa arbetstagare om de var villiga att ställa upp på just en sådan arbetsinsats, vad de skulle tycka om att införa ”vem-gör-vad-listan” eller om att skriva avvikelserapporter. Självklart inte, den frågan fick vi golvmänniskor som heter stödassistenter, boendestödjare, personliga assistenter, vårdbiträden…

Tja, varför inte, vill mitt cyniska jag fråga. Ta bara en kort titt på annonser och på arbetsbeskrivning för exempelvis personliga assistenter eller boendestödjare. Man ska vara en annan människas ”armar och ben”. Man ska ”stötta och vägleda” eller ”hjälpa i vardagen”. Tänk efter vad vi egentligen skriver under på våra arbetskontrakt. Finns det överhuvudtaget en vagare och otydligare arbetsbeskrivning? Överväganden belamrar en hela tiden: Är det min uppgift att borra in i väggen, ska jag klättra, ska jag ta det jobbiga samtalet med föräldrarna som är ytterst privat och som egentligen inte har med mig att göra? Vilket annat yrke stångas med ett så övermäktigt uppdrag? Tänk er en målare, vars arbetsuppgift är att måla, men som också kan förväntas klippa gräs, beställa mat via nätet eller delta i familjens sorgehantering.  

Med vår luddiga arbetsbeskrivning förväntas vi göra allt och gör allt som rör människor vi tar hand om. Och då är det faktiskt inte så konstigt att vi förväntas onanera åt samma människor. Det också.

 

PS: Det är mycket prat om skatt nu: Man ska deklarera, statskassan delar ut pengarna, hetsiga debatter för och emot skatt. Och så den eviga skatteflykten till de exotiska skatteparadisländerna. Och de rikas, lika eviga, sk(r)attretande ursäkter.