”SKL-styret sviker sin värdegrund”
Det var jag och mina arbetskamrater som valde in en vänstermajoritet i Sveriges Kommuner och Landsting. Politikernas tack är att erbjuda oss ett nollavtal. Det gör mig både provocerad och besviken, skriver Jessica P Klemetsson.
För ett och ett halvt år sedan bedrev min sektion och hela Kommunal en viktig valrörelse. Vi skulle byta regering och framförallt skulle vi byta politik. Det var det jag och mina kamrater pratade om när vi stolt argumenterade för att våra arbetskamrater skulle ”Välja Välfärden”.
Många av mina arbetskamrater lade sin röst på Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Vi var övertygade om att vi skulle få se en annan politik än den vi haft under åtta år. I dag styr S och V SKL i majoritet. Jag förstår att de nu måste träda in i arbetsgivarrollen och att vi nu är motparter. Men jag förstår inte att politiker som företräder två arbetarpartier fullständigt sviker sin värdegrund när de nu lämnat sitt avtalsyrkande till Kommunal.
LÄS OCKSÅ: Stenhård kritik mot SKL:s yttranden
Provocerad och väldigt besviken är ord som beskriver min reaktion. Ni har säkert läst att de vill ha nollavtal. De vill flytta inflytandet för löneförhandlingarna längre bort från de anställda och deras fackförening, och flytta hela makten till lokala chefer. De vill slopa avtalets lägstanivå, det vill sänka ingångslönen för dem som fyllt 19. De vill göra det lättare att säga upp folk vid arbetsbrist. De vill försämra ob, övertidsersättningar, försämra jour, beredskap, bilaga J och det riktiga lågvattenmärket: ta bort rätten att vara ledig vid anhörigs svårare sjukdom och bortgång.
Deras avtalskrav befinner sig så långt ifrån det vi arbetare, och Kommunal som företräder oss, yrkar på!
LÄS OCKSÅ: Här är parternas avtalskrav
Vi önskar och drömmer inte om orimliga förbättringar till vårt kollektivavtal. Vi vill faktiskt bara må bra på jobbet, känna oss uppskattade genom en schysst och rättvis lönesättning som baseras på vad vi gör, inte på bedömningar av chefer som inte är närvarande. Vi vill ha en lön som går att leva på och löneökningar som faktiskt ger oss några kronor mer i plånboken än vad vi hade föregående år. Vi vill bara ha anställningstrygghet som gör att våra liv utanför jobbet består av mer än att oroa oss för om vi får jobba imorgon. Och vi vill ha kollegor som vi vet har en trygg anställning så vi kan arbeta med att utveckla kvaliteten i välfärden istället för att varje dag behöva introducera någon ny.
Förtroende är något bräckligt men drömmar är starka! Jag och mina arbetskamrater är mer än redo att ta fajten!
Jessica P Klemetsson
Jessica P Klemetsson
Yrke: Barnskötare och sektionsordförande Kommunal sektion Norr, Stockholms län
Bor: Upplands Väsby
Viktigast inför avtalsrörelsen: Att visstidsanställningar måste kunna motiveras av arbetsgivaren, och att det ska räcka med max två år i de osäkra anställningsformerna innan man får en tillsvidareanställning!