Så Annelie Nordström avgår som jag och många med mig har krävt. Men inte förrän på kongressen i maj. Övriga styrelsen ger inga besked. Men låt oss titta lite på åtgärdsplanen som hon presenterade på samma presskonferens.

Mycket handlar om att man ska inventera, gå igenom och göra översyner. Det är ju rätt och riktigt men var vi hamnar vet vi ju inte. Slutresultatet av dessa genomgångar kan ju bli både fågel eller fisk men slutar antagligen i ett stort mittemellan.

 

DEBATT: Hela ledningen borde avgått direkt

 

Några saker är dock positiva. Att de överlämnar kontrollen över fastighetsinnehavet är bra. Det blir en syltburk mindre att ha händerna i. Vidare är en total översyn och förmodligen aktiebolagisering av Lyran, visselblåsning och internrevision positivt. Kanske vi till sist bygger organisationen inte efter hur människor borde vara utan efter hur vi är.

Även en översyn av trygghetsavtalen ska göras.

Men ändå kan jag inte låta bli att tycka att det mest är kosmetika. Varför nämns inte maxlöner? Rotationsprinciper? Medlemsomröstningar? Kanske kände de att det inte hörde ihop men det är där jag tror att de misstar sig.

Idag är visserligen inte demokrati förbjuden i Kommunal, men det är inte heller så att den är speciellt välkommen. Väldigt mycket makt ligger i toppen. Varför får inte medlemmarna rösta om avtalen innan de sluts? Varför arrangerades inget möte i Malmö om det som hände nu? Många medlemmar känner sig arga nu. Ilska kan vara en utmärkt drivkraft. Varför försöker man inte ta vara på den? Varför engagerar man inte oss medlemmar i förändringsarbetet?

 

DEBATT: Är medlemmens bästa något nytt?

 

Arbetarrörelsen har gått vilse. Vi har tagit över seder och bruk från det korrupta näringslivet. Men vi är bättre än så. Våra företrädare ska inte ha någon fallskärm. Varje dag går någon av oss kommunalare in i väggen och sjukskriver sig. När det finns en fallskärm för dessa våra kollegor är den dagen Annelie Nordström ska ha en fallskärm. Tills dess får hon väl nöja sig med a-kassan som alla andra.

Vidare ska lönerna för våra toppar ner. Vår styrka ligger i kollektivet. När de bästa av oss skiljer sig från kollektivet genom höga inkomster och förmåner så blir vi också svagare. Våra företrädare bör gå på samma gator som oss och handla i samma affärer. Känna våra liv och känna vår ångest. Men när deras liv mer liknar PR-konsulters, finansmäklares och direktörers så går något förlorat.

Och vi måste också börja rotera makt. Att företräda oss knegare ska inte vara en karriär. Visst gör jättemånga av våra ombud ett jättejobb. Men det är fler som kan göra det. Låt även dem få chansen.

 

DEBATT: Makt korrumperar – därför behövs regler

 

Trots alla dess brister så kommer jag ändå stanna kvar i Kommunal. I alla fall över kongressen. Sen får jag se. Ett fackmedlemskap bör ju aldrig bli ett supporterskap. Men tills vidare gör jag bedömningen att Kommunal bäst företräder mina intressen. Men efter sommaren kommer jag att göra en ny bedömning. Vad har förändringsarbetet lett till? Var är vi nu?

Men en sak är säker – fackligt organiserad på något vis kommer jag alltid vara. Fackens historiska betydelse för att vi knegare ska få ett drägligt liv kan inte överskattas. Det är vi som håller samhället igång men ibland verkar det som de på toppen har glömt det. För nu hotas våra rättigheter. Kanske vi måste påminna dem? Hörde jag strejk?

 

Adam Blomgren