Nånstans i USA försöker fadern och hans tonårige son hantera sin tillvaro, två år efter att mamman, en världsberömd krigsfotograf, dog i en trafikolycka. Om det nu var en olycka. Den utflugne äldre brodern kommer hem för att röja upp bland mammans alla kvarlämnade bilder. Bristen på kommunikation mellan pappan och yngste sonen är total.

Minnesbilder från mamman vävs in i historien som är mästerligt berättad. Skådespelarensemblen är ypperlig, och även om vi sett den här sortens historier på film förut, så lyckas norske Trier (släkt med danske Lars på långt håll) förmedla något nytt och angeläget. Han jobbar mycket med bildspråk och pauser och resultatet blir ett tätt familjedrama om sorg och saknad, lögner och oförmåga att ta itu med det svåra.

Även om ämnet är tungt är Trier så lätt på handen så att det blir underhållande ändå i all sin svärta och stillhet.