Jag gav dig mitt hjärta. Jag gav dig mitt allt.
Vad hände med kärleken
Som nu är så kallt?
Det är borta som blåsten sveper förbi.
I mina tankar och minnen du nu evigt förbli.
Jag trodde att det skulle vara du och jag till slutets slut.
Men nu vet jag bättre, fast det gör ont.
Det brinner i min skalle dag och natt utan ände,
Jag trodde verkligen jag dig kände.
Din kärlek var fin från början och jag med dig ville va-
Men sanningen min fina, är att du aldrig var den man jag behöver ha.
