Ingen vanlig Norgehistoria

Svenskjävel handlar om Dino, en ung svensk arbetarklasstjej som bor i Oslo och försöker hanka sig fram på tillfälliga jobb. När hon stukar armen och inte kan jobba på restaurangen som bemanningsföretaget skickar henne till, får hon jobb som barnflicka i en norsk familj i rika stadsdelen Nordstrand.

Manusförfattaren och regissören Ronnie Sandahl säger att han ville skriva om dem som han vuxit upp med – småstadens arbetarklass och lägre medelklass.

– Ska man göra en film om dem i dag så tyckte jag att det var angeläget att göra den i Oslo för att det är så många som flyttat dit. Utflyttningen är större i dag från Sverige än under toppåret 1887 med amerikabåtarna. Men det sker under radarn, för det är inte Stockholms medelklass som skickar iväg sina ungar till Norge, säger Ronnie Sandahl.

Genom Dinos relationer med familjen – framför allt pappan som hon inleder en relation med – problematiseras det underläge som svenskar som arbetar i Norge ofta hamnar i.

– Det centrala i den här filmen är makt. Maktbalans mellan svenskar och norrmän men också arbetstagare och arbetsgivare, man och kvinna och medelklass och arbetarklass. Att hon jobbar hemma hos någon blir som den perfekta metaforen för arbetsmarknaden, hon är ju i en väldigt utsatt position och kan bli utslängd när som helst.

För mig är det en feministisk film. Jag tror att väldigt många kvinnor kan komma att se den och inte få se samma skit som de alltid får se på film.

Utan att avslöja för mycket så finns det en tydlig feministisk udd i Svenskjävel. Ronnie Sandahls ambition var att göra en film som inte utgår från den manliga blicken.

– För mig är det en feministisk film. Jag tror att väldigt många kvinnor kan komma att se den och inte få se samma skit som de alltid får se på film. Det är väldigt mycket stereotyper på film, ofta jävligt kackiga kvinnoroller som inte får vara komplexa och motsägelsefulla.

Dino är just motsägelsefull och svår att få grepp om. Det är medvetet – Ronnie Sandahl tycker att det är ointressant med filmkaraktärer där man vet från början vad de vill.

– Speciellt kvinnliga karaktärer förväntar vi oss att de ska ha en väldigt tydlig vilja, eller ingen vilja alls. Men jag ville göra en kvinnokaraktär som påminner mindre om människor på film och mer om människor jag har träffat, säger han,

Svenskjävel har redan vunnit flera priser på internationella filmfestivaler. Men Ronnie Sandahl hoppas att den ska nå utanför den kulturintresserade medelklassen i storstäderna.

– Det är en bred film för vanliga människor, för den berättar om vanliga människors längtan och drömmar och om en generation som faktiskt är den första i Efterkrigssverige som har sämre förutsättningar än sina föräldrar.

Ronnie Sandahl själv vill inte kalla sin film politisk, men han berättar att ordföranden för norska LO har sett filmen och varit ute och pratat om den.

– De ser den som en skildring av faran med att luckra upp arbetsmarknaden.  Det där finns ju med men det är inte en tråkig plakatpolitisk film utan en ganska rolig men samtidigt brutal samtidsskildring. Sen om folk vill tolka in politik i den, det är helt fine.