När jag inser att filmen jag just ska se är över två timmar lång suckar jag för mig själv. Alltför många filmer är alltför långa. Men! Jag har inte långtråkigt en minut i den argentinske regissören Damián Szifróns sällskap. För det är manuset allt för smart, skådespelarinsatserna alltför helgjutna och filmupplevelsen helt enkelt alltför rolig, närapå fulländad.

Grundtemat är hämnd. Flera scener spelas upp på detta tema, utan att ha något annat med varandra att göra än just det. Till synes vardagliga situationer urartar helt. En bilförare smiter från en olycka, ett vänsterprassel uppdagas, en bilist vägrar att släppa förbi en annan bilist på motorvägen.

Gemensamt för scenerna är att den andre, den försmådde, vägrar att låta det taskiga bara passera. Hämnd ska tas och hämnd utkrävs. Det urartar och det är mycket mycket roligt. Samtidigt djupt djupt mänskligt. Missa inte.