Det svenska folkhemmet. Den trygga famnen som tog hand om alla människor här i landet Sverige. Så som det var förr när folkhemmet verkligen fungerade (innan det krackelerade). Men var det sant ens då? Fick verkligen alla plats i folkhemmet?

Nej, det fick de inte. Bilden av folkhemmet ljuger. Och det behöver vi ha kunskap om i stället för att ha den idén som en snuttefilt.

Det räcker med att läsa Katarina Taikons böcker om Katitzi för att nå en större förståelse för det och för hur det rasistiska Sverige har sett ut.
Katitzi är ett barn i Sverige med familj och syskon, liksom många andra barn. Men Katitzi får inte gå i skolan, hon får inte bo i ett hus och hennes familj får inte bo alltför länge på samma plats innan myndigheterna kör iväg dem. Anledningen är att de är romer.

Katarina Taikons självbiografiska böcker om Katitzi gavs ut mellan 1969-1981. Men likheterna för många av de romer som kommer från Östeuropa till Sverige i dag är slående. De har inga rättigheter och ingen vill ha dem där de slår sig ner.

Aktualiteten är med andra ord stor när Natur & Kultur nu väljer att ge ut böckerna på nytt. De två första böckerna (av 13) om Katitzi finns redan ute, med nya illustrationer av Joanna Hellgren. Lawen Mohtadi står för bearbetningen av språket.

Jag slukade dessa böcker när jag var barn under tidigt 1980-tal (då de också gick som tv-serie) och det är en kulturgärning att nya generationer ges en chans att upptäcka dem.

Fakta

”Katitzi” av Katarina Taikon (Natur & Kultur). Första gången vi möter Katitzi är hon sju år.
”Katitzi och Swing” av Katarina Taikon (Natur & Kultur).
”Den dag jag blir fri” En bok om Katarina Taikon av Lawen Mohtadi (Natur & Kultur), pocket. Viktig nutidshistoria.