Magnus film ger flyktingarna namn

– Jag är från Malmö. En av de mer kända händelserna i Malmö under 1900-talet är att det kom 30 000 överlevare från koncentrationsläger mot slutet av andra världskriget, säger Magnus Gertten över en cappuccino på Avenyn under Göteborgs filmfestival.

Magnus började prata med sin far om 1945, då fadern som liten pojke stod i hamnen och såg färjorna komma. Det gjorde starkt intryck på honom.

I SVT:s arkiv hittade Magnus den arkivfilm som hans egen film utgår från. Den visar hur en mängd olika männi-skor kliver av båten i Malmö. Först gjorde Magnus ”Hoppets hamn” om hur Malmö tog emot alla dessa människor, alltså när Sveriges flyktingmottagande började. Sedan fortsatte han med ”Every face has a name” som hade världspremiär här på filmfestivalen och belönades med Svenska
kyrkans Angelos-priset.

– Jag ville komma in i arkivfilmens hemligheter: vilka är de här människorna? Det blev ett projekt att försöka sätta namn på dem. Som filmare behöver man en utmaning som ligger på gränsen till det omöjliga.

I arkivfilmen syns mängder av människor, men de har inga namn. Vad Magnus och hans team gjorde var att leta upp personerna, så många de kunde, med hjälp av passagerarlistor, organisationer och genom att googla namn. Facebook var ett viktigt verktyg, där Magnus lade upp arkivbilder som spreds vidare och folk kunde tagga människor som de kände igen.

– Sedan åkte jag till personerna och visade filmklippet av den dagen. Jag ville återföra dem till den viktigaste dagen i deras liv.

I filmen får vi möta gamla människor, överlevare från koncentrationsläger, i Malmö, Paris, Tel Aviv och Florida när de får syn på sig själva som unga flyktingar i Malmö hamn. Några pratar om koncentrationslägren, men Magnus ville fokusera på ögonblicket då de tog sina första steg i frihet. En kvinna minns sin vårkappa, en annan att hon undrade var hennes pojkvän befann sig. ”Är detta sant?” tänkte en annan.

Varför blev det så viktigt att ge personerna namn?

– Man visar flyktingar som ett kollektiv, men det är en enorm blandning av människor. Med namn blir de människor som vi kan relatera till och identifiera oss med.

I slutet av filmen får vi se ett klipp från 2014, med flyktingar som kliver i land på Sicilien.

Vilka paralleller finns mellan 1945 och dagens flyktingar?

– Det är precis likadant i dag. Det var en flyktingkatastrof då och vi har en flyktingkatastrof i dag. Man ska inte kunna värja sig och säga att andra världskriget var länge sedan, det är bara historia, för det händer nu också.

Filmteamet lyckades identifiera ett 50-tal personer. Men historien tar inte slut där, filmen har fått en webbsida där fler personer, fler namn, ska ge sina berättelser (se ID-rutan).

Flera av Magnus tidigare filmer handlar om Malmö och musiker. Han säger att han gör filmer om det han är fascinerad av.

– Jag tycker att de handlar om samma sak, det är bara olika spelplatser. Alla handlar om hur svårt det är att vara människa.

Han nämner sin film ”Tusen bitar” som kom förra året och handlar om Björn Afzelius. Magnus vill låta Björn och hans andra filmpersoner vara komplicerade, ofullkomliga människor.

– Jag har en hippiefilosofi. Jag älskar mina personer i filmerna, min roll är att vara försvarsadvokat för den 100-procentiga humanismen. Jag står på personens sida och jag tycker att det är en viktig funktion.

Fotnot: Den svartvita bilden ovan kommer från arkivfilmen som togs den 28 april 1945 i Malmö hamn. Några av de överlevare som identifieras i ”Every face has a name” är Masza Stern, i rutig kappa, och hennes väninnor Lolka Calel och Mala Landsberg. De kommer från Lodz ghetto i Polen.