Ett franskt, katolskt par är bekymrade över att de får fel svärsöner: en muslim, en jude och en kines. Hela deras hopp ställs på yngsta dottern men hon väljer ännu mer fel – en svart man! Panik! Rasistiska skämt haglar tätt och jag skruvar på mig av obehag när det är meningen att jag ska skratta. Och den svarta mannen står ändå inte lägst i den etniska hierarkin, såhär säger han själv: ”Tur att ni inte har en femte dotter, då hade hon gift sig med en rom”.

I slutändan är det en komedi om kärlek där människor möts över de kulturella gränserna, men skadan är allt för stor även om uppsåtet förmodligen var gott. Att i Frankrike göra en komedi om rasism på det här sättet känns smaklöst med tanke på den frodande rasismen i landet. Jag är kanske ”politiskt korrekt” som inte ser det roliga, det är jag så gärna.