Helens nya roll: personlig assistent

Vi möter Helen Sjöholm tillsammans med Jonas Helgesson. Jonas är författare, föreläsare och ståuppkomiker och gör nu med Livet är en schlager skådespelardebut i rollen som den cp-skadade David. När filmen hade premiär, år 2000, gjordes denna roll av Jonas Karlsson. Skillnaden den här gången är att Jonas Helgesson själv har en cp-skada.

– Jag tycker Jonas Karlsson var väldigt duktig i filmen, nästan lite mer cp än på riktigt.

När Jonas Helgesson såg filmen sa han till sitt sällskap: ”Den rollen vill jag spela!”

Nu blir det alltså verklighet. Jonas Gardell, som skrev manus till filmen och nu regisserar musikalen, hörde av sig till Helgesson på Twitter.

– Han skrev ”Jag skulle vilja träffa dig.” Jag blev jättenervös. Först tänkte jag att jag hade sagt nånting dumt, så jag blev lite nervös. Men jag gick dit.  

Berättelsen handlar om David som är supermusikalisk och komponerar en melodi som hans schlagertokiga personliga assistent, Mona, skriver texten till. Låten, ”Aldrig ska jag sluta älska dig”, skickar hon på eget bevåg in till schlagerfestivalen, utan att berätta att det är David som gjort musiken. I rollen som personliga assistenten Mona ser vi alltså Helen Sjöholm.

Hon berättar att hon inte har gjort någon egentlig research för rollen, som att exempelvis intervjua verkliga personliga assistenter.

– Jonas erfarenheter har präglat vårt samarbete och det är på grund av Jonas person som jag känner mig trygg i rollen som personlig assistent.

Helen Sjöholm har också som ung själv jobbat inom hemtjänsten.

– Det finns några scener där vi har pratat om den integritetssfär man måste jobba med som assistent och då kan jag endast egentligen referera till när jag själv jobbade i hemtjänsten med äldre människor. När man ska komma nära någon och hjälpa, utan att hjälpa för mycket.

För Helen Sjöholm blir återkomsten till Cirkus i Stockholm speciell på flera sätt. Här fick hon sitt genombrott för 19 år sedan med rollen som Kristina från Duvemåla.

Och nu, i Livet är en schlager, får hon åter igen samarbeta med Peter Jöback som var med i Duvemålamusikalen. Den här gången spelar Peter Monas bror, transan Candy Darling.

– Eftersom Kristina från Duvemåla blev så betydelsefull för oss och vi spelade väldigt länge, så har det grundats något slags släktskap faktiskt och vi har följt varann utan att för den skull ha jobbat så tätt ihop, berättar Helen. Det har gått nästan 20 år sen de första skälvande stegen när vi skulle på nån presskonferens och vi höll på att kissa på oss. Vi var så fruktansvärt nervösa. Det är få man har upplevt en sån resa tillsammans med.

En speciell kväll för föreställningen blir den 24 september när man tömmer hela parketten på Cirkus på fasta platser och ordnar ”rullstolskväll” och gör plats för 100 rullstolsburna personer i stället. Jonas Helgesson sitter inte i rullstol, men gjorde det tills han var 13. Han säger:

– Jag gjorde en egen stand-upturné före detta och det som var jobbigast då var att hitta scenlokaler där det gick att släppa in rullstolar. Det fanns kanske i snitt tre platser till 500 stycken. Det kändes lite förbannat, att man inte kan ta in fler. Kultur ska ju vara till för alla, men det är det tyvärr inte i dag.

Jag frågar Jonas Helgesson vad som blir nästa steg i karriären efter att han nu också har gjort skådespelardebut.

– Jag har just blivit pappa, så nästa steg blir att jag ska vara pappaledig efter detta ett tag. Men sen vill jag göra nånting eget, det är det jag tycker är roligast, enmansföreställningar där jag blandar humor med allvar. Innan jag gjorde detta tänkte jag att det här blir den första och sista teatergrejen. Men nu när jag gör det tycker jag att det är så himla kul. Så jag utesluter inte att det kan bli mer teater.