1977 gav Gerd Brantenberg oss romanen Egalias döttrar. En lika tankeväckande som underhållande historia om ett fantasisamhälle där kvinnorna har makten över männen, och där matriarkatet varit det naturliga så långt tillbaka i tiden som kvinniskan (istället för människan) har kunskap.

En värld där invånarna säger dam istället för man, där varje pojke i en viss ålder måste börja använda PH (penishållare) och där fågeln i hemmet heter mammegoja och inte papegoja.

På Nordiskt forum stod plötsligt Gerd Brantenberg på en scen för att berätta hur det skulle ha varit i Egalia idag 2014.

Men där hon med Egalias döttrar 1977 satte fingret på vilka som haft makten över definitioner och strukturer med språket och humorns hjälp blir det tyvärr bara ett byte av kön kvar i hennes Egalia anno 2014. I hennes anförande saknas analys och skärpan av att se vad som är specifikt just nu. Hon vänder bara på det och använder sig av en strikt norsk kontext med oljepengar, pratar om manliga motsvarigheter till burkor för att de manliga flyktingarna av sin guru påbjuds att skyla sina kroppar och om andelen kvinnor och män inom politiken. Det känns lite sunkigt.

Publiken som värmt henne med skratt när hon inledde med att i korta drag berätta om romanen Egalias döttrar skrattar inte längre.
Kanske är det så att de biologiska argument kvinnorna i Egalia använde sig av för att hävda sin makt inte fungerar längre. Kunskapen, teorin och debatten har gått vidare.

Jag väljer att se det som något positivt att Egalias döttrar 2014 inte längre har något att säga oss.