Pappor peppas att läsa för sina barn

Allt färre läser för sina barn. Enligt en nyligen publicerad undersökning läser bara 35 procent av föräldrar i åldern 25-50 år för sina barn varje dag. Extra mörkt ser det ut i arbetarhemmen, där läser man böcker ungefär hälften så ofta som hemma hos akademikerna. Och det trots att alla experter är ense om att tidig högläsning grundar ett intresse för böcker och ökar läsförståelsen högre upp i åldrarna.

Men det finns motrörelser. Sedan slutet av 1990-talet driver LO, tillsammans med ABF och En bok för alla, projektet ”Läs för mej, pappa!”. Idén är att samla en grupp pappor på det lokala biblioteket en dag. Sedan bjuds en författare in, papporna får en rundvandring på biblioteket och mot slutet får de också ett bokpaket med sig hem, allt för att stimulera läsningen och då framför allt högläsningen.

Kommunalarbetaren var med på en Läs för mej, pappa!-dag på Arkenbiblioteket i Örnsköldsvik. I ett litet rum har nio LO-pappor samlats, sex av dem är kommunalare, två är metallare och en är byggnadsarbetare.

Författaren Mats Berggren talar om arbetarlitteraturen, den tradition som varit unik för Sverige. Han nämner Ivar Lo-Johansson och läser högt ur Folke Fridells Död mans hand om ett fackmöte i en textilfabrik. Och så lyfter han upp dagens motsvarigheter: Susanna Alakoski, Åsa Linderborg, Sara Beischer, Kristian Lundberg och Eija Hetekivi Olsson.

– Men det är ingen som talar om dem som arbetarförfattare, trots att det är det de är. Många läser deras böcker som om de bara handlar om dysfunktionella familjer med alkoholproblem, säger Mats Berggren.

LO-papporna i det lilla rummet antecknar.

Mats är noga med att poängtera att läsning inte får vara något man gör för att någon annan säger till en att det är viktigt. Han citerar författaren Olof Lagercrantz:

”Det måste vara ett behov verkande inifrån som driver till läsning.”

Nu lär jag visa böckerna för barnen när jag kommer hem från jobbet i morgon. Sen ska vi läsa.

En av föräldrarna som är med i dag är personliga assistenten Henrik Jönsson. Han ska jobba dygnspass efter dagens evenemang och i en paus kommer hans fru Stina, skolmåltidsbiträde och kommunalare också hon, och hälsar på med barnen Alice och Alfons. Barnen springer mot bilderböckerna som är lätta att haffa tag i, de står i perfekt ögonhöjd för en tre- och en tvååring. Henrik blir direkt sysselsatt och nertvingad i en lässoffa med tre böcker och två lässugna barn.

När barnen har gått i väg igen med mamma, berättar Henrik lite om sitt eget förhållande till högläsningen.

– Jag läser ett par gånger i veckan för barnen. Men i och med att jag jobbar så långa pass är jag borta en hel del. Sen tror jag att det ligger hos kvinnor att de är mer omhändertagande. Det är en könsroll som är tråkig egentligen. Därför är det viktigt och roligt med en sån här dag.

Vad tror du det beror på att allt färre läser för sina barn?

– Svårt att säga. Men jag tror att läsningen blir utkonkurrerad av internet och teve. Det var en annan sak när det bara fanns två kanaler.

Tillbaka inne i det lilla föreläsningsrummet läser Mats Berggren högt ur dikten Ombyggd Volvo, av Göran Greider. Dikten går hem, men två av LO-papporna är blixtsnabba och säger i kör, när Mats är klar:

– Faktafel! Volvo-142:an slutade ju tillverkas 74!

En highfive stänks iväg.

Därefter blir det rundvisning i lokalerna, som nuförtiden är mer av en mötesplats, med datorer och läsplattor, än en knäpptyst lånelokal.

– Det här är inget ”sch-bibliotek”, säger bibliotekarien Annica Häggström Rudsten.

Som avslutning på dagen får alla pappor varsin bok per barn de har, och dessutom en egen. Ett trettiotal böcker ligger och väntar på sina nya ägare. Henrik väljer ”Petter och hans fyra getter” och en bilderbok av Jan Lööf till de minsta, boken ”Beowulf” till sin tioåring och Kristian Lundbergs kriminalroman ”Grymhetens stad” åt sig själv.

– Nu lär jag visa böckerna för barnen när jag kommer hem från jobbet i morgon. Sen ska vi läsa.