– Gudrun är en fartfylld kvinna som vill förändra världen och göra gott. Men det blir lite sisådär. Hon är lite fördomsfull. Hon vill ge folk en läxa men får ofta en läxa själv.

Visst är hon lite ”knasig”? Hon tänker först och handlar sedan. Och hon ljuger!

– Jag tycker att det är kul. Jag skulle gärna vara Gudrun för hon är så förlösande. Jag känner mig så förnuftig och hinner tänka jättemycket innan jag handlar.

Elinor Fredriksson jobbar på ett äldreboende i Skelleftehamn. Hon hade inte tänkt skriva en bok men ”Den gudomliga Gudrun” kom till när hon skulle testa sin nya dator. ”Det var i dag det gällde”, skrev hon.

– Jag visste inte alls vad det skulle bli av det. Det var som om Gudrun själv satt vid datorn och skrev. Berättelsen var inte tänkt att läsas av andra.

Att skriva gick fort. Sedan låg boken ett par år innan Elinor skickade den till en lektör på Hoi förlag för att få ett omdöme. Förlaget ville ge ut boken men först sa Elinor nej. Tills hon insåg hur få debutanter som blir utgivna. I dag är hon glad att hon ändrade sig.

– Den är precis i min stil. Jag tycker att det är så tråkigt att läsa böcker där inget händer. Jag tycker att min bok är jätterolig att läsa.

Elinor läser sällan själv. Hon tycker att många böcker är eländesskildringar.

– Och jag håller med Gudrun om deckare: det är antingen övergrepp eller styckade kvinnor.

Elinors bok är full av humor. Men det finns allvar också, till exempel döden. Elinor som möter döden i jobbet känner sig trygg med den, och hon tyckte det var roligt att skämta om döden.

Gudrun hyser visst förakt för högskoleutbildade och allierar sig med kökspersonal och vaktmästare. I personalrummet säger lärarna att den andra städerskan brukar fika i städskrubben. På äldreboendet får personalen göra gröt till de äldre först när någon högutbildad forskat på det. Och till personalchefen som inte anställer Gudrun som visionär säger hon: ”Det måste vara underbart att lära sig hur man möter andra medmänni­skor på en högskolekurs”.

– Jag är inte imponerad av dem som har studerat. Jag har själv läst kurser men jag reagerar mot status: städare och de som jobbar i vården är inga dumskallar, man väljer att jobba med äldre och tycker att det är kul.

Fotnot: Elinor Fredriksson skriver också kåserier på sin blogg.