Tyska författaren Charlotte Roches roman ”Våtmarker” från 2008 väckte både ilska och jubel. Och den blev en stor bestseller även utanför Tyskland. Filmen lär väcka liknande känslor: äcklig eller frigörande?
18-åriga Helen kliar sig i röven, går runt med sperma på handen och gnider skötet mot en smutsig toalettring för att visa att hennes mamma har fel i sin övertygelse om grundlig intimhygien. Hon har haft hemorrojder sedan barnsben, något helt klart oflickigt. När Helen får ett allvarligt sår vid anus efter intimrakning hamnar hon på sjukhus. Hennes förhoppning är att hon ska lyckas sammanföra sina skilda föräldrar på sjukhuset. Där lär hon också känna en manlig sjuksköterska som hon berättar om sina sexuella erfarenheter och fantasier för.
Helen bryter definitivt normer för hur en kvinna (och människa) förväntas bete sig. Jag tycker att det är uppfriskande att hon utforskar sin egen kropp till det extrema och ser något fint i varje liten del av sig själv (och andra), varje kroppsvätska. Jag kan rekommendera känsliga tittare att inte äta medan ni ser filmen – ingen kroppsvätska har gått den här filmen förbi.
Filmen känns mycket plattare än boken, och så brukar det ju vara, men tack vare berättartekniska grepp för filmen i sina bästa stunder tankarna till en så söt och oskuldsfull film som Amelie från Montmartre. Inte ämnesmässigt då alltså.
