Vy värd att skåda
Det blev ett hus till sist, en rätt vanlig villa. Det fina är att man ser havet från balkongen. Att det är en av Bråvikens innersta böjar, troligtvis så igenslammad att det vore en komplimang att kalla vattnet för bräckt, brukar jag utelämna. För hav är hav och hus är hus.
I sakta mak har vi börjat vänja oss vid husägarlivet. Med golvdrag och post som kommer först vid 14-tiden.
Posten ja. Full av förväntan gick jag ut, morsade på brevbäraren och tog emot fyra brev. Ett var från Norrköping vatten. Vad kunde de vilja mig?
Ha pengar, visade det sig. Närmare bestämt 1 371 kronor för 29 kubikmeter vatten. Jag brast ut i ett rungande gapskratt. Att försöka ta betalt för en mänsklig rättighet, hur fräck fick man egentligen bli?
– Har du sett det här? Någon som kallar sig för ”Norrköping vatten” har skickat en bluffaktura till oss!
Jag viftade med den påhittade räkningen framför ögonen på min sambo.
– Jag tror i och för sig att de finns på riktigt, försökte han milt.
Det här blev bara värre och värre.
– Menar du att riktiga företag skickar ut fejkade fakturor?
Då släppte han bomben.
– Älskling, när man bor i hus betalar man för vatten.
Då slog det mig. Barnen badade. Obevakade i ett gigantiskt badkar. Herregud! Hur kunde jag? klandrade jag mig själv medan jag tog trappen upp i två kliv.
I genuin western-anda sparkade jag upp badrumsdörren. Fyra mycket förvånade ögon riktades mot mig. Bra ändå att ni badar tillsammans, hann hjärnan registrera innan jag kastade mig fram och vred om kranen. Då blir det billigare.
– Hej! Från och med nu är det ingen som badar i fullt kar längre. Ni får vända på er om ni vill bli blöta på magen. Och tappa inte ur vattnet för det kan jag använda efter er.
De stirrade på mig som om jag bett dem äta hundskit.
– Just det, vi spolar inte längre när vi bara kissar. Okej?
Jag släckte lampan, stängde dörren och återvände till köket.
Nästa brev var från någon som utgav sig för att vara ”Vägföreningen”. De ville ha 1 200 kronor i ”vägavgift”.
– Vad ska komma härnäst, ska vi kanske betala för soporna snart också? vrålade jag desperat.
Min sambo vinkade lite lojt med det tredje kuvertet. Det så kallade ”Tekniska kontoret” krävde 356 kronor. För vår gamla kaffesump och några äggskal. Allt annat lämnade vi redan på tre, nej fyra, olika källstationer.
Det fjärde kuvertet fick bägaren att rinna över. ”Eon”, älskade ”Eon”, gjorde anspråk på 3 865 kronor. För energiskatt, elnätsavgift och abonnemang, utöver den förbrukade elen. Jag skrattade hysteriskt åt skämtet om att elpriset just nu är lågt.
Men kan de, kan jag, tänkte jag ilsket. Från och med nu kostar det 20 kronor att titta på havsutsikten från vår balkong. 40 för den som bor i lägenhet. Guidade turer arrangeras särskilt för ”Norrköping vatten”, ”Vägföreningen”, ”Tekniska kontoret” och ”Eon”. Välkomna.