The Battle of the sexes
En dokumentärfilm av James Erskine med Billie Jean King, Bobby Riggs och Amanda Edwards.
Det här är en film som har det mesta. En bra story, starka huvudkaraktärer, fantastiskt soundtrack och ett viktigt innehåll. ”The Battle of the sexes” berättar om en tennismatch i Houston, USA år 1973. En tennismatch mellan en kvinna och en man där matchen bara är en symbol. Det vi får se är en frigörelsekamp i tenniskläder.
Filmen skildrar den amerikanska tennisspelaren och världsettan Billie Jean King och hennes kamp för kvinnliga tennisspelares rättigheter i idrottsvärlden. Vilket är en parallell värld till den utanför. Det handlar om kvinnors plats, självständighet, frihet och rätt till lika lön.
När de kvinnliga topptennisspelarna i början av 1970-talet ruttnade över inställningen till deras prestationer och att deras prispengar var en bråkdel av männens tog nio av dem strid, under ledning av Billie Jean King. De startade en egen proffstour för kvinnor trots att de mötte hårt motstånd till och med från det egna tennisförbundet.
Deras initiativ var kontroversiellt också bland många av de kvinnliga tennisspelarna, men till sist lyckades de bilda en form av fack som kunde sätta press på arrangörerna.
Filmens nav är alltså en match mellan Billie Jean King – som var dåtidens kvinnliga toppspelare i tennis – och den avdankade proffsspelaren Bobby Riggs. 1973 var han en 55-åring vars varumärke var att uttrycka sig sexistiskt och nedvärderande om kvinnor. Han utmanade de bästa kvinnliga tennisspelarna i världen till match och lovade att han kunde slå vem som helst av dem. Media hakade på och hypen var ett faktum.
Genom att skildra uppladdningen inför matchen mellan Riggs och King, den historia som lett fram till kampen och kvinnorörelsens framsteg i USA i början av 1970-talet blir den här tennismatchen som egentligen bara är en plojgrej till någonting stort. Den hade förvandlats till den slutgiltiga kampen mellan könen. I september 1973 spelades matchen inför en storpublik – och är fortfarande den mest sedda tennismatchen i världen.
Riggs manschauvinism och tidens mossiga könsroller ställs mot Kings kamp för de kvinnliga tennisspelarnas villkor och kvinnorörelsens demonstrationer. Den goda mot den onda. Det är en eggande historia rent dramaturgiskt eftersom den också håller för att vara den lilla del i historien som samtidigt berättar något om hela samhället.
Det är bara en sak som skaver. Billie Jean King var ett världsnamn inom tennisen under sin aktiva karriär. Hon vann Wimbledon, US Open, Australian Open och var rankad etta i världen. Ändå är det matchen mot ett 55-årigt gubbslem som blev den mest sedda och som världen kommer ihåg.
Fotnot: Idag är prispengarna i Wimbledon och Paris samma för män och kvinnor, vilket är ovanligt inom idrottsvärlden (främst tack vare Women’s Tennis Association som Billie Jean King var med och bildade). Som jämförelse kan man tänka på den svenska fotbollsgalan i november förra året där Anders Svensson belönades med en sprillans ny bil för flest herr-landskamper (146 stycken) medan Therese Sjögran med flest dam-landskamper (182 stycken) gick tomhänt därifrån. Detta 40 år efter matchen The Battle of the sexes.