Äldreministern har verkligen retat upp Kommunals ordförande som tycker att Maria Larssons råd är ”vettlöst”.

– I  stället borde hon säga: bli medlem i facket, ta kontakt med din fackförening, gadda ihop dig med arbetskamraterna så att arbetsgivaren fattar att ni inte ställer upp på de här dåliga arbetsvillkoren. Byter man jobb blir det inte bättre för någon, varken för de som jobbar eller för brukarna som ständigt ska byta personal. Det är så vettlöst att man kan bli vansinnig.

När KA konfronterar Maria Larsson med att arbetsvillkoren blivit sämre i hemtjänsten svarar äldreministern att hon inte tagit del av underlaget (se länk till höger).

Enligt Annelie Nordström har Kommunal försökt förmedla till äldreministern hur situationen är i hemtjänsten. Men trots goda föresatser har Annelie Nordström tappat respekten för äldreministern efter att de träffats fyra fem gånger. 

– Hon bara lägger huvudet på sned och ler. Det landar liksom inte i henne. Vi ser inifrån vilka förändringar som behövs, vi förväntar oss att hon som ledande politiker ska göra någonting åt det. Och det gör hon alltså inte. Jag tycker att det är respektlöst.

Annelie Nordström tycker att läget i hemtjänsten är djupt oroande.

– Arbetsvillkoren är förfärliga och ungefär 25 procent önskar att de arbetar någon annanstans om tre år.

Hon tycker att Maria Larsson inte tar arbetsvillkoren i hemtjänsten på allvar.

– Det gör hon verkligen inte, hon ser inte. Det är ju det som är bekymret både i kommunpolitiken och i regeringspolitiken att man inte ser hur arbetsvillkoren hänger ihop med vilken kvalitet som man kan förvänta sig i verksamheten.

Annelie Nordström anser att dåliga arbetsvillkor ger sämre kvalititet. Hon slår fast att kvalitet i hemtjänsten är hög kontinuitet. Det får man inte om 30 procent är visstidsanställda och många jobbar deltid.

Enligt äldreministern kan kommunerna tvingas höja ersättningarna när företagen flyr.

– Det är inte ett korrekt sätt att hantera det. Att låta marknadskrafterna verka ut och att människor, både anställda och brukare, under tiden ska ha det dåligt. Det är inte värdigt, det är inte så man ger äldreomsorg, det är inte så man hanterar skattepengar.

I Stockholms län har 58 procent av hemtjänstföretagen inte kollektivavtal. Annelie Nordström anser att det borde vara krav på att hemtjänstföretagen har kollektivavtal och att det inte räcker med ”kollektivavtalsliknande villkor ”.

– Ett kollektivavtal innehåller villkor, men det är också en överenskommelse om att vi ska hålla oss till reglerna. Att vi har tagit hand på att vi ska hålla oss till reglerna och behandla varandra med respekt.

Självsanering i branschen tror inte Annelie Nordström på. Hon anser att arbetsvillkoren i hemtjänsten blivit tuffare, att priset på hemtjänst är för lågt och att hela äldreomsorgsbranschen är underfinansierad.

– Kommunpolitikerna har använt LOV för att göra sig av med bekymret. Kommunpolitikerna tar inte sitt ansvar. De som jag träffar är livrädda för framtiden, de ser att de inte kommer att kunna finansiera äldreomsorgen annat än med stora skattehöjningar som de ser som orimliga. Det finns en tickande bomb som ingen vill prata om.

Kommunal vill skrota LOV och att LOU, Lagen om offentlig upphandling ska arbetas om. Annelie Nordström vill inte gå in exakt på vad som ska förändras. Men hon tycker att det är fel att ansvaret för kvalitetskontrollen ska ligga hos brukaren och personalen.

– ”Byt jobb eller byt utförare”. Det är ett feltänk i en verksamhet med beroende människor som har ett stort omvårdnadsbehov. Huvudansvaret borde kunna ligga hos kommunpolitikerna.

Kommunernas prispress anser Annelie Nordström har lett till underbudskonkurrens och att det är det som är skälet till att det finns så många företag utan kollektivavtal i branschen. Hon anser att arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv är medskyldigt till detta.

– De påstår sig i retoriken vara för den svenska modellen, men i praktiken tycker de att det är helt OK att LOV tillåter företag utan kollektivavtal. De är egentligen ute efter  lönedumpningen.

KA har under hösten berättat om hemtjänstföretaget TPS Vårdteam i Stockholm som gått i konkurs och där de anställda ställts på bar backe. Och om Södertäljeföretagen Jome Omvårdnad och Beas Omsorg och Assistans där kommunen hävt avtalen efter att fusk uppdagats och de anställda förlorat jobben. Annelie Nordström är tydlig med att kommunerna har ett ansvar:

– Har de lagt ut det på det här sättet då får man ju ta hand om personalen efteråt. De flesta kommuner kommer att ha stor brist på äldreomsorgspersonal. Det kan inte vara någon stor sak att anställa dem.

Många av de medlemmar som KA varit i kontakt med är arga på facket för att de inte fått svar på sina frågor och inte heller den hjälp som de förväntat sig.

– Vi måste förflytta oss från sektionsexpeditionerna, och vara mycket närmare och tillgängliga för de människorna som har det riktigt besvärligt på sina jobb. Det är verkligen en resa för oss. Den är påbörjad, men långt ifrån slutförd.

Ibland undrar jag om de fackliga företrädarna som befinner sig längst ut förstår vilken verklighet som medlemmarna eller de anställda befinner sig i. Vad säger du?

– Det är ett annat bekymmer, våra fackliga företrädare är ju i huvudsak skolade i kommunlogiken och finns kvar på sina jobb, medan vi har haft svårt att rekrytera nya i privata företag. Det är klart att så länge de gamla sitter kvar så blockerar de. Det tar tid att förändra en sådan här jätteorganisation.

Vad vill du säga till de här medlemmarna som är mest utsatta, är besvikna och känner sig villrådiga efter att ha haft kontakt med facket?

– Det är bara att gadda sig ihop och tala om för arbetsgivaren att det är de här avtalsenliga villkoren som gäller. Det är bara att kaxa upp sig! De fackliga företrädarna där ute, måste stå bakom dem och stöta dem i det här. Men de har ingen anledning att vara rädda. Inte en enda en av dem. Alla kommer att behövas, det är en gigantisk arbetsmarknad med redan stor brist på personal.