Eva vänder upp och ner på vardagen

Fantastiska saker blir helt normala i Eva Lindströms böcker.

Som när Siv från kassan på Konsum lär sig flyga flera meter efter bara två flyglektioner i ”Min vän Lage” eller när björkarna och tallarna tänker lämna skogen för att ta semester i ”I skogen” eller när Lund bygger en rymdraket till sin hund Kulan efter att Kulan uttryckt att han gillar månen.  En helt vanlig rymdraket, konstaterar Kulan lakoniskt i ”Lunds hund”.

Eva Lindströms universum kombinerar vardaglighet med surrealism och i detta placerar hon känslor som är desamma oavsett om man är barn eller gammal.

Dessutom finns det väldigt mycket humor i alla hennes böcker.

– Jag kan leva mig in i Kulan och hans attityd: jaha, en vanlig rymdraket, mig imponerar du inte på. Det är faktiskt kul! Det roliga i mitt arbete är att kombinera text och bild. Jag kan vara torr och tillbakahållen i texten och placera det roliga i bilden.

Eva Lindström gav ut sin första barnbok 1988. Innan dess var hon serietecknare, men när hon fortsatte till bilderböckernas värld fick hon möjlighet att göra ännu mera bild och ännu mera text. Eller att veckla ut bilderna, som hon själv säger.

– När jag börjar med bilden efter att ha suttit med texten kan det gå upp små ljus som leder vidare. Det blir nytt för mig själv medan jag jobbar. När jag jobbar med bilden är det som att jag upptäcker texten på nytt och det är det som är kul.

Ibland börjar arbetet med en bok i enstaka meningar som sedan leder in till historien. Som med den senaste ”Lunds hund”.

– I början var det kul att Lund hade en hund, det rimmade. Men det blev ju inte kul i längden. Jag känner igen mig i både Lund och hunden Kulan, kanske allra mest i Kulan som är lite odräglig. Jag tycker om att tycka om odrägliga personer. Jag tycker om att berätta om folk som är lite mer vid sidan av.

Eva Lindströms ateljé ligger i ett industriområde söder om Stockholm . Hon säger att hon bara behöver titta ut genom fönstret för att få inspiration. Där utanför finns massor av byggnader, huller om buller. Hon har sett folk som baxar in bilar i en tågvagn. Det händer mycket som sätter i gång fantasin.

Samtidigt som det händer lite galna saker i hennes böcker är de ofta starka relationsdramer. Som läsare möter man otrohet och svartsjuka, föräldragräl och saknad, uppbrott och kärlek.

– Alla känslor som man har som vuxen har man ju också från början, det spelar ingen roll om du är tre eller 73.

På ritbordet sitter ett pappersark. Intill ligger gouache, akvarellfärger, blyertspennor.

Eva Lindström säger att det är roligare att måla bilderna nu än det var när hon började. Och tror att det delvis har att göra med att hon accepterats:

– Det finns folk som uppskattar dem trots att de inte är så fagra. Jag känner mig tryggare när jag vet det. Bilderna behöver inte vara tjusiga för att man ska tycka om dem.

Onekligen finns det människor som uppskattar hennes bilder (och texter med för den delen). Eva Lindström har Augustnominerats för flera av sina böcker. Hon är Augustnominerad också i år, för boken ”Ellen, snöret och jag”, som hon gjort bilder till och Ellen Karlsson skrivit.
Därtill är hon nominerad till HC Andersen Award, ett pris som går till en barn- och ungdomsboksförfattare ”vars livsverk är och har varit ett viktigt och inflytelserikt tillskott till barn- och ungdomslitteraturen”.

– Jag försöker tänka bort sådant där. Tänker jag på det kanske jag blir nervös och det skulle ta upp för mycket tid. Men det är roligt att vara nominerad, i och för sig.