Konst kan hjälpa demenssjuka

Sex tavlor ur Nationalmuseums och Moderna Museets samlingar valts ut och presenteras ihop med ett pedagogiskt samtalsunderlag för personalen. Initiativtagaren Louise Kaplan, från företaget Kultursamverkan, förklarar att syftet varit att omsätta forskning till praktisk verksamhet.

– Det handlar om att ge vård- och omsorgspersonal enkla, pedagogiska verktyg, säger hon.

Projektet bygger delvis på forskning av Britt-Maj Wikström, docent vid Karolinska Institutet:

– Samtal mellan personal och demenssjuka kan lätt stanna av för att den demenssjuke får allt för få intryck. Det kan vara enklare att få till meningsfulla samtal med bilder som utgångspunkt, som utgår från det man ser just nu, säger hon.

I sin doktorsavhandling studerade hon hur kroppen påverkas av samtal om bilder. Hon fann att blodtrycket sjönk hos demenssjuka som deltagit i bildsamtal och att behoven av vissa mediciner minskade.

Urban Ekman är psykolog och doktorand i kognitiv neurovetenskap vid Umeå Universitet. Enligt honom kan demenssjuka associera till, och återupptäcka gamla minnen genom att titta på konst, i och med att de delar av hjärnan där äldre minnen lagras inte drabbas av demenssjukdomen lika snabbt som de delar av hjärnan där nya så kallade ”episodminnen” lagras.

– När man ser konst man tycker om aktiveras djupt sittande belöningssystem i hjärnan. Forskning visar att det vi uppfattar som estetiskt tilltalande inte är så beroende av minnet, säger Urban Ekman.

I våras fick 15 demensboenden i Stockholm Stad tillgång till de utvalda tavlorna och samtalsunderlaget, däribland Hornskrokens vård- och omsorgsboende på Södermalm. Där har aktivitetssamordnaren Maria Hermansson hållit konstsamtal med mindre grupper av boende under våren:

– Jag började med att berätta lite om konstnären som gjort målningen. Man kan inte börja med den stora och enormt svåra frågan ”vad tycker du?” och därmed sätta de dementa ”på prov” direkt. Utan det är bättre att ge dem en bakgrund, lite ledtrådar att bygga vidare på, säger hon.

Därefter ställde Maria Hermansson frågor om innehållet och ”upptäckte målningarna tillsammans med de demenssjuka”:

– Då är det viktigt att personalen är lyhörd. Vid ett tillfälle uppmärksammade en boende en studentmössa på en av målningarna (”Månsken i Uppsala” av Bror Hjorth) och började sjunga studentsången. Och den kunde alla, så de började sjunga med. Samtalen livade upp och lockade fram delaktighet hos de som var med.

På Hornskrokens vård- och omsorgsboende ska erfarenheterna av konstsamtalen komma all personal till del och integreras i den dagliga verksamheten.

– Konst kan ha en praktisk funktion i omsorgsarbetet, som utgångspunkt för samtal vid morgonrutiner till exempel. Och en tavla i en korridor kan användas för att avleda en orolig demenssjuk. Att prata om konst behöver inte vara krångligt eller svårt, man måste våga pröva, säger Maria Hermansson.