– Det ser mörkt ut.
  Ingemar lutar sig över ståplatsräcket och blickar ut på grusplanen där det helst skulle legat is vid det här laget.
  Göteborgsgrått står inte i ordlistan, men det gör heller inte göteborgsgo, ett ord som ändå passar väl in på Ingemar, eller Tôllen som han kallas efter uppväxten i ett tullhus mellan Göteborg och Marstrand.
  Han blev röroperatör på Arendalsvarvet på Hisingen, men när varvsindustrin började klappa ihop sökte han sig till sjöss. Det hade han kanske inte ens behövt säga. För när Ingemar tar av sig arbetsjackan inne i fikarummet, för att bjuda på kaffe och sin mors hembakta kanelsnurror, blottar t-skjortan två bara armar med fyra stora utsuddat blå typiska sjömanstatueringar.
  – Jag seglade på containerfartyg till Nya Zeeland, Australien och Sydafrika.
  Sydney blev en favoritstad, liksom Kapstaden, även om den senare var präglad av landets apartheidlagar.
  – Kupéer där inte svarta fick sitta och parkbänkar som var reserverade för vita. Ett jädra sätt.

När Ingemar var i land råkade han ut för en olycka. Han ramlade från ett staket, tvingades sy 32 stygn runt knät och 1985 började han jobba här. Något han inte ångrar, i dag är han den på idrottsplatsen som arbetat längst.
  – Det blir väl änna så att det är mig man frågar om det är nåt.
  Samtalet kommer in på bandy, orsaken till att vi är här. Det här är dagar då telefonen ringer i ett. Det är klubb och supportrar som undrar. Hur går det? Blir Skarpe Nord spelklar?
  – Så fort vi tänder ljusen över planen kommer folk ner hit och undrar.
  Jag frågar Ingemar om isläggningen är årets svåraste arbetsuppgift.
  – Ja. Och det är så mycket pengar i det också.
  Inne i en förrådslokal står fyra stora kylkompressorer, den äldsta är byggd 1965, men fortfarande i bruk. När kompressorerna är i gång kostar de 20 000 kronor per dygn.
  – Det är ju nästan vad en normal villa kostar per år. Bandyn är den näst dyraste sporten per utövare, det är bara Formel 1 som är dyrare.

Vattnet är billigt däremot, man hämtar det från Nordre älv, som flyter fram bara ett stenkast från bandyplanen. Trots närheten till vatten är Skarpe Nord, enligt Ingemar, anlagd på sämsta tänkbara ställe för en bandyplan.
  – Dels kommer det sand och salt från motorvägsbron, dels är det den fuktiga råa luften från älven.
  Strax under gruslagret på planen löper sju mil slang, med hjälp av en dator sätts kylningen i gång och sedan spolas vatten på.
  – Det måste vara kärnis runt slangen. Man bygger nerifrån och upp så att det inte blir luft under isen.
  Men för att detta ska gå måste det vara kallare och vara kallt flera dagar i sträck. Eller nätter.
  – Dagarna runt spolningen arbetar vi sextimmarspass. Man jobbar sex till tolv på dagen, sen är man ledig tolv timmar och går på vid midnatt och jobbar till sex på morgonen. För det är framför allt på nätterna det går att göra något. Men det är svårt med sömnen, svårt att sova på beställning. Man kan vakna med ett ryck och undra vad klockan är.

Och allt för den röda bollens skull. Ändå verkar ingen av vaktmästarna på Skarpe Nord vara särskilt bandyintresserad. Inne i fikarummet, runt mackor, svart kaffe och bullar, talas det hellre om fotboll, Blåvitt och Tobias Hyséns senaste skada. Allra mest brinner Ingemar för ishockey. Han spelade som ung, och tillsammans med ett kompisgäng åker han på bortamatcher och ser Västra Frölunda.
  Men det är ingen tvekan om att det finns mycket yrkesstolthet i jobbet.
  – Det bästa är när man känner att isen är perfekt. Det är två-tre minus, solen skiner och isen är blank. Då är man nöjd.
  Det värsta då?
  – Blötsnö.

Då måste Ingemar och kollegerna ut med ismaskinerna och skära isen med skalpellvassa blad, allt för att få bort knottrorna.
  Svenska Bandyförbundet har fattat ett inriktningsbeslut om att elitbandy ska spela inomhus och i Sverige i dag finns tolv färdiga bandyhallar med planer på fler. Men Ingemar önskar sig ingen hall i Kungälv.
  – Nej. Ska man lägga hundra miljoner på en ishall när ungdomarna inte har jobb och äldreomsorgen är upp och ner? Då finns det annat att lägga pengarna på.
  Han dricker upp kaffet och ger sig ut i det göteborgsgråa. Kanske längtar han till juli, till Dalarna. Då åker han och hustrun, som han träffade i en raggarbil på Avenyn på 80-talet, upp till dansbandsveckan i Malung.
  – Flamingokvintetten är bästa bandet. Men skriv Streaplers också, det är väl bäst att säga, de är ju från Kungälv.

Fotnot: Isen kom inte. Fyra dagar innan premiären beslöts att matchen skulle skjutas upp.