”Folk i vården har alldeles för låga löner”

Några veckor innan vi träffas på produktionsbolaget Memfis kontor i Stockholm har Lukas Moodysson fått ta emot stående ovationer på filmfestivalen i Venedig för sin nya film. Han är glad över att filmen har fått ett fint mottagande, men tycker egentligen att det är obehagligt när alla tycker likadant.
   – På ett rent mänskligt plan vill jag så klart bli omtyckt, men jag är nog mer intresserad av situationer där det är några som buar och några som applåderar. Jag tycker nog egentligen att det är roligare, säger Lukas Moodysson.

Med Vi är bäst! har Lukas Moodysson gjort en film som i ton och anslag påminner mer om publiksuccéerna Fucking Åmål och Tillsammans än hans senaste filmer. Vi är bäst!, som bygger på frun Coco Moodyssons självbiografiska seriealbum Aldrig godnatt, utspelar sig i Stockholm 1982 och handlar om de 13-åriga punkarna Bobo, Klara och Hedvig. Trots att bara en av dem kan spela instrument och alla säger att punken är död startar de ett band, övertygade om att de är bäst.

Lukas Moodysson var precis som sin fru punkare som tonåring och lyssnade på samma musik som tjejerna i filmen. Men han hoppas att det inte bara ska bli en film för nostalgiska vuxna som minns 80-talet.
   – Det som har känts roligt hela tiden är att tänka att de här tre rätt så stolliga tjejerna skulle möta dagens unga tjejer och killar. Jag hoppas att det blir något som också når fram till unga människor. Jag kan inte säga att jag direkt har ett budskap till dem, jag skulle bara tycka att det vore kul att höra vad de tyckte.

Precis som i flera andra av Lukas Moodyssons filmer är det tjejer som står i centrum i Vi är bäst!. Den här gången tänkte han tanken att han borde göra en film om tonårskillar i stället, men det hade varit att frångå grundhistorien mer än han ville.
   – Och det hade varit mer väntat eftersom punken dominerades så mycket av killar. Det är en av de sakerna som jag tycker var sorglig med punken. Den hade en massa kraft att vilja förändra saker, men det förändrade ju inte riktigt könsroller utan det var ett väldigt maskulint ideal.

I en scen i Vi är bäst! protesterar huvudpersonerna högljutt när fritidspersonalen säger att de spelar i ett ”tjejband”. Lukas Moodysson pratar gärna om hur huvudpersonerna inte strävar efter att se söta eller snygga ut – snarare tuffa eller roliga – men kalla Vi är bäst! feministisk vet han inte om han vill.
   – Jag sitter och tittar på Bobo, Klara och Hedvig och funderar på om de skulle skriva under på det. Det skulle de kanske. Men alla ismer är ju något som man har tänkt igenom, och jag tror kanske att de är några som går mer på någon slags spontan känsla snarare än en genomtänkt ideologi, säger han.

Det gör Lukas Moodysson själv också just nu, går på instinkt när han tycker att något är fel snarare än har uttänkta åsikter. Han tycker att världen är för komplex för politiska ideologier och beskriver sig som politiskt förvirrad, men i perioder finns ändå ett engagemang som han saknar nu.
   – Just nu har jag väldigt svårt att ha någon åsikt om någonting förutom det som är i min lilla värld. Det går i perioder, ibland känner jag mig väldigt intresserad och väldigt engagerad, men nu om jag slår på nyheterna så förstår jag inte vad de pratar om.

Men det finns en fråga där Lukas Moodysson är helt övertygad om vad han tycker.
   – Det finns faktiskt väldigt få åsikter jag har som är stenhårda, men att folk i vården har alldeles för dåliga arbetsvillkor och för låga löner, och likadant de som jobbar i barnomsorg och skola, det tycker jag faktiskt till 100 procent. Annars är mina åsikter väldigt ofta sådär 75 procent.