Liggprotest mot döende välfärd

Virpi jobbar som assistent åt två brukare där den ena får kommunal assistans och den andra privat. Hon ser problem med både den kommunalt anordnade och den privata assistansen och hon har svårt att klara sig ekonomiskt:
  – Jag måste ha två brukare och jobba varannan söndag och varje fredagkväll för att få ihop timmar.

Virpi Palmunen.

I Skarpnäck där Virpi jobbar blev assistansen privat för två år sedan. Men eftersom Virpis ena brukare har en särskild form av assistans fortsätter kommunen att anordna den: 
  – Som jag minns det så ville inte det privata assistansbolaget ha min brukare. Jag vet inte hur det blir i framtiden, men jag vill inte bli timanställd. Det är en kränkning. Men man tar ju jobb där det finns jobb.           
  De problem hon upplever med att jobba för ett privat assistansbolag handlar i synnerhet om okunskap:
  – Jag vet inte vilka regler som gäller och det känns inte som att vi har några rättigheter. Jag vet inte när vi kan säga ifrån eller om vi får yttra oss när vi ser saker som inte fungerar.

Virpi är medlem i Kommunal men har dålig koll på hur stor aktiviteten är lokalt:
  – Jag har varit på möten där vi personliga assistenter samlades, men jag vet inte hur det går nu. Vi har så dåliga arbetsvillkor, det är svårt för personliga assistenter att organisera sig. Ibland har vi saknat arbetsplatsombud till exempel, och jag har varit på möten där arbetsgivaren har dragit den fackliga punkten. Det kändes inte bra.
  Virpi vill se en förändring av vården och omsorgen:
  – Jag har pratat med mycket folk som inte vill ha det såhär. Vi måste göra nått. Varför vägrar vi inte bara jobba?