Arbetssegrar blir teater

Kvinnliga vikarier på ett äldreboende som upptäcker att deras manliga kollega tjänar mer och lyckas höja sina löner. Sommarvikarier på ett lager som efter strid med chefen lyckas få dit fläktar. Bussförare som får igenom ett bättre säkerhetsarbete.
  Det är några av de verkliga berättelserna om segrar på arbetsplatser som gestaltas i pjäsen Hopsnackat. Den hade premiär på ABF i Stockholm i början av maj och bygger på en bok med samma namn.
  – Tanken var att sprida erfarenheter av att snacka ihop sig. För 20-30 år sedan skulle det nog ha verkat onödigt och fånigt men det har blivit lite sämre med att föra vidare erfarenheter, säger Frances Tuuloskorpi, som är redaktör bakom boken och pjäsens manusförfattare.

Frances Tuuloskorpi.

När hon fick förslaget att göra teater av boken tänkte hon först att det inte skulle gå – historierna handlar ju om kollektiv kamp.
  – Men sen tänkte jag att det finns ju mycket folk i rummet i och med publiken och att man kunde leka med det. Det stora problemet var att få en slags story trots att det är olika historier, säger Frances Tuuloskorpi.
  Det problemet löste hon genom att förlägga ramberättelsen till en spontan sittstrejk, inspirerad av en verklig strejk bland sopåkare i juni 2010, där arbetarna fått för lite lön och vägrade att åka ut. Under strejken berättar arbetskamraterna om strider som de har vunnit på andra arbetsplatser – och gestaltar på så sätt flera av bok-ens berättelser.

Att ensemblen bara består av tre skådespelare har man löst genom att inkludera publiken som arbetskamrater i de olika berättelserna. Vid ett tillfälle får alla vara med och rösta om vad som ska krävas för att en buss ska ställas av säkerhetsskäl.
  Det är ofta roligt och träffsäkert – som en chefs nervösa påpekande att det inte är meningen att personalen ska diskutera sina löner med varandra. Och många kan nog känna igen sig i konflikten som uppstår mellan bussförarna och verkstadsarbetarna, när förarna vägrar köra trasiga bussar och cheferna vill att de lagas så fort som möjligt.

Än så länge har Hopsnackat spelat fem gånger – bland annat för några fackklubbar i Uppsala. Under hösten väntar fler föreställningar runt om i landet och tanken är att en förening eller fackklubb ska kunna boka en föreställning.
  – Det här är ju inte en pjäs som man spelar på Stadsteatern och som lockar en massa teaterintresserade. Det ska vara uppmuntrande uppvigling. Folk ska känna sig glada och uppviglade efteråt, säger Frances Tuuloskorpi.