Jag orkar inte välja!
Jag skulle köpa nytt schampo och gick till en av de större mataffärerna. Hamnade framför en enorm vägg och blev ståendes. Skulle jag ha extra "volume" eller extra "nourishing"? Var mitt hår normalt, torrt eller skadat? Önskar jag ett hår med stark lyster? Eller vill jag ha ett schampo som vitaliserar och återfuktar?
Rent, jag vill bara ha ett schampo som tvättar rent, tänkte jag. Hur många olika schampon kan det egentligen finnas?
Ja, jag räknade och i min affär fanns det cirka 118 stycken. 118.
Och jag blev matt.
Det ringer telefonförsäljare hem. De vill ge mig billigare el, telefoni, försäkring, bredband och bättre pension.
Jag säger att jag är nöjd. Tack och hej. Jag betalar gärna lite mer JAG ORKAR BARA INTE VÄLJA!
Det är lögn. Jag är inte nöjd. Inte med pensionen. Alla ni som gillar vad ni ser i det orangea kuvertet räcker upp en hand? Är inte det orangea kuvertet en enda stor påminnelse om alla de felval man gjort?
Fel fonder, fel yrke. Fel kön.
Jag minns en dam jag besökte som timvikarie i hemtjänsten. Hon sa på bred norrländska att ville jag tjäna pengar så hade jag valt fel yrke.
– Du skulle ha blivit börsmäklare. Eller fastighetsmäklare. Eller hora.
Jag säger att jag nog föredrar en lägre inkomst.
Jag skulle aldrig klara av att jobba som börsmäklare.
Så tänker jag på dom i Nordkorea. De får knappt välja alls. Männen får ha tio olika frisyrer och deras hår får vara max fem cm långt. Pensionärer får dock ha sju. Vilket får mig att undra, är det av omtanke om att de äldre ska slippa springa till frissan så ofta eller för att de på ålderns höst i alla fall ska få känna sig aningen rebelliska med ”långt” hår?
Kvinnor får välja på 18 frisyrer och det låter mycket för mig som hela livet gått runt på max fem och ändå tycker de dåliga hårdagarna överträffar de bra. Men kanske har jag bara valt fel schampo.
Nu är det kanske inte det magra utbudet av frisyrer som nordkoreanerna beklagar mest. Men ändå.
Jag tänker sedan på utmärkta Sissela Kyle som vinterpratade i P1 på nyårsdagen där hon berättar om sin mamma som när hon behövde hemtjänst fick en lista på 113 utförare.
En lista där alla lovar att ta hand om Dig på bästa sätt och att ge Dig den trygghet just Du behöver. Tyvärr fick ju inte handläggaren rekommendera någon. Ingen får ju favoriseras.
– Finns kommunen? frågade Sisselas mamma till sist och ja, det gjorde den.
Jag vet att jag ibland är hopplöst gammalmodig men hur hjälpsam är den här valfriheten alla gånger?
Och jag inser att jag förmodligen aldrig kommer att få hemtjänst i alla fall,
Innan jag lyckas välja så har jag hunnit dö. Förhoppningvis med rent hår.