Industrimagnaten Tony Stark alias ”Iron Man” är tillbaka för att än en gång bekämpa ondskan. Hotet den här gången kommer från terroristen The Mandarin som utför attacker mot lite olika mål i världen. Iron Man är numera världskänd, men till en början är Stark mest upptagen av att meka med sin maskinpark och parera återkommande panikattacker.

När en teater sprängs visar det sig att attacken utförts av en ny sorts människor med glödande röda ögon som kan hetta upp sig själva så mycket att de orsakar explosioner. Starks hem utsätts för en attack och han hamnar återuppstånden i en byhåla. Där träffar han en föräldralös pojke som hjälper honom att lägga ihop pusselbitarna så att han kan slå tillbaka och än en gång skipa rättvisa. 

3D-tekniken tillför inte särskilt mycket och gör mig mest illamående, men Iron Man 3 är snygg och helt okej underhållning. Dialogen är ganska smart och rolig och fightingscenerna maffiga, men det är knappast en film som dröjer sig kvar någon längre stund efter att man har lämnat biosalongen. Aldrig tråkigt, men kanske inte heller särskilt roligt heller.