”Låt din vilja ske, inte min.”
  Det är Anna som talar. Hon är en djupt troende katolik och uttalar orden när hon ser upp på väggens krucifix.

Regissören Ulrich Seidl fick viss kritisk för rasism efter sin första film i serien Paradis. Och helt oproblematiskt är det inte här heller när Annas muslimska exman, Nabil, motsvarar många rasistiska fördomar om islam som en kvinnoförnedrande religion.
  Men Seidls avsikt är större: En allmän religionskritik. Och framför allt Annas lönlösa kamp för att omvända och missionera är mycket gripande. Det är också i slutändan framför allt en kamp mot hennes eget tvivel.