I Saudiarabien får flickor inte cykla omkring på gatorna, men 10-åriga Wadja drömmer om en egen cykel. Medan hennes mamma försöker få Wadjas pappa att inte skaffa sig en bihustru övar hon inför en tävling i Koranrecitation där prissumman skulle räcka till en cykel.

Aldrig tidigare har en film regisserats av en saudiarabisk kvinna. Detta är dessutom den första film som filmats i sin helhet i Saudiarabien.
  Filmen Den gröna cykeln är, till formen, en aning förutsägbar och naiv och liknar närmast en barnfilm i formspråket. Dialogerna och klippen innehåller bara det allra nödvändigaste för att föra handlingen framåt och för att få publiken att förstå vad det handlar om. Det gör att filmen ibland känns en aning banal.

Ändå lyckas filmen ge en någorlunda mångfacetterad bild av det som den skildrar. Trots att den slår an en kritisk ton mot muslimska sedvänjor så lyckas den i hög grad undvika demonisering. De allra flesta karaktärer skildras med värme och mänsklighet. Den ofta frånvarande pappan som är på väg att skaffa en bihustru är också den älskvärde familjefadern som skämtar med dottern, ger komplimanger till sin hustru och lättsamt spelar TV-spel på kvällen.
  Detta är en fin skildring av mötet eller övergångsfasen mellan det traditionella samhället och det moderna.