I SvT-programmet Lönesänkarna, liksom i flera KA-artiklar genom åren, visades hur alltmer pengar hamnat som vinster i de välbeställdas fickor, medan löneandelen stadigt sjunkit och nu är nere på samma nivå som på 1910-talet. Det handlar om”trickle down”-teorin som exempelvis USA-presidenten Reagan omfamnade: Låt det regna pengar över de rika så spiller det ner tillräckligt till de fattiga också. Systemet har även provats i Sverige de senaste 20 åren utan att det funkat.  LO:s nya rapport om Makteliten visar att en arbetare måste jobba fyra år för att tjäna lika mycket som en vd på en månad. Mest jämlikt var Sverige 1980.

Titta på vilken statistisk tabell som helst. Den nedersta tredjedelen i redovisning av inkomster – de som tjänar minst – ska enligt den nuvarande marknadslogiken få arbeta mer när skatt, sjukförsäkring och a-kassa sänks. Vilket håller tillbaka lönerna. Men det som inträffar är det motsatta: Flexibiliteten och otryggheten leder till att färre får arbeta heltid, det blir fler vikariat, lägre hushållsinkomster och tätare perioder av arbetslöshet – och mycket sämre a-kassa. Alltså får den nedre tredjedelen av inkomstskalan mycket lägre inkomster och sysselsättning. Det är timmislivet, sms-livet, daglönarnas verklighet i 2013 års Sverige.
  En effekt är att vart femte barn lever med ekonomiskt utsatta föräldrar och de sämre livschanser som följer av det. Politiken/regeringen fortsätter tolka detta som att folk inte vill arbeta – och har därför fortsatt sänka a-kassan och plussa på med jobbskatteavdrag som ökar skillnaderna ytterligare. I själva verket var sysselsättningen högre för 25 år sen, särskilt kvinnors i förhållande till mäns – och då var både a-kassan och sjukförsäkringen mycket bättre.

Har folk – och särskilt kvinnor blivit latare de senaste 25 åren? Nej, det är regeringarna i västvärlden som lagt om politiken.
  Vad tänker de som leder och opponerar i Sverige just nu? Jo, diskussionen verkar gälla vilken sorts coacher de arbetslösa ska få. Och makteliten fortsätter prata om sänkta lägstalöner som lösningen. Man tar sig för pannan.