Ta ett gäng gymnasieelever och lägg till en dos revolutionsromantik och du har Efter revolutionen. Huvudpersonen Gilles (Clément Métyer) och hans vänner trevar sig fram bland trotskister och maoister utan att riktigt veta var de har sig själva, de bara följer sin tid. När kampen blivit tröttsam återvänder de hem.

Det är snyggt men hade vunnit på att kortas ned.