Jämlik livskoll ger rättvis livslängd
Filippa Reinfeldt, landstingsråd i Stockholm pryder omslaget till Dagens Industris weekendbilaga. Som kvinna med inkomster och makt har hon goda chanser till friska år även efter pensionen.
Som politiker hoppas hon vi ska göra ”smarta val för ett längre, rikare och friskare liv”. Men hennes vårdvalsreformer kritiseras för att ha gjort vården mer ojämlik. Och besluten hennes borgerliga regeringskamrater tagit har gjort det svårare att utbilda sig och styra sitt liv för arbetare och lägre tjänstemän, i synnerhet kvinnorna.
Jämlika förutsättningar för hälsa är inskriven i den svenska hälso- och sjukvårdslagen. Ändå ökar skillnaderna mellan rik och fattig, hög- och lågutbildad.
Allt fler kan räkna med allt längre tid på jorden. Men chanserna följer fortfarande kön och klass. Utbildning, sysselsättning och inkomster och kontroll styr. Utan livskoll minskar livslängden. Och ojämlikheten i hälsa och livslängd bland vuxna ökar sedan länge. Utbildning väger tungt, (vilket förnekas av socialförsäkringsminister Ulf Kristersson!), liksom rökning, alkohol och osund mat.
Minskad rökning och sänkt blodtryck är bra för hälsan. Men väl så viktigt är åtta timmars arbetsdag, lagstadgad semester, arbetsmiljöregler, lediga lördagar, framhåller forskaren Ingemar Skog, i Henrik Ennarts bok Åldrandets gåta (Ordfront). Välfärdsreformer bygger livslängd.
I dag upplever vi i stället försämringar av sjukregler, arbetsvillkor och arbetslöshetsförsäkring. Det handlar om en våldsam omfördelning av makt och resurser. Folkhälsorapporten 2012 visar hur en högutbildad kvinnas livslängd ökat med 3,1 år mellan 1990-2010 – och en lågutbildad kvinnas bara ökat med 0,8 år! För männen är motsvarande siffror 4,4 respektive 2,6 år. En annan skrämmande effekt är att unga arbetarkvinnor i dag inte vågar skaffa barn.
En högutbildad kvinna i Danderyd kan räkna med att leva sex år längre än en kvinna i Älvdalen. Och deras män blir i snitt nästan nio år äldre än männen i Pajala. Eller som Henrik Ennart konstaterar: ”På så vis är åldrandet en klassfråga där de med minst inflytande över sin egen arbetssituation och de med fysiskt ansträngande arbete också lever kortast.”
Fysisk träning är bra – om man själv bestämmer när och hur. Men den som sliter i ett pressande jobb där man varken har inflytande över upplägg, eller arbetstider, blir sjuk.
Hälsan byggs inte främst på gym, utan via samhällets strukturer. Skolan, jobbet, lönen och relationerna betyder mer. Livskollen måste bli mer jämlik.