Skillnaden i vilken möjlighet man har till företagshälsovård är stor, visar tidningen Arbetets granskning av SCB:s siffror. Sämst är det för anställda inom privat service som handel krog och städ.
  – Det är många som kan visa upp ett papper på att de har företagshälsovård, men i praktiken kan det vara att de har ett nummer till en läkare, inte mer, det säger Lars Fischer som är expert på avtalsfrågor på Kommunal. Han menar att försämringen i företagshälsovård beror på otydliga avtal.

Alla arbetsgivare är skyldiga att ha företagshälsovård, men vad det innebär kan variera kraftigt. Ungefär en miljon av arbetstagarna har tillgång till en fullgod företagshälsovård.  Det innebär enligt arbetsmiljölagen att företagshälsan ska förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatsen samt hitta sambanden mellan arbetsmiljön och de anställdas hälsa. Många företag har istället nollavtal, där det är upp till företagen själva att bedöma behovet och beställa tjänster.
  – Det är en viktig fråga för oss, vi vill ha en företagshälsovård värd namnet. Det behövs tydligare avtal där det står vad företagshälsovård ska innebära rent praktiskt. Vi har arbetsgrupper som tittar på frågan. På vissa ställen når vi fram, medan det går sämre på andra ställen, säger Lars Fischer.

Enligt SCB:s siffror uppger 28 procent av anställda inom kommun och landsting att de inte har tillgång till företagshälsovård trots att de rent formellt är anslutna till företagshälsan.