”Jag älskar roller derby”

Hon har tagit på sig hjälmen, skydd på knän, handleder och armbågar och målat ett svart streck på kinden. Det röda tandskyddet i munnen får det att se ut som att hon inte har några tänder. På linnet står det Red E Krueger. Så heter hon på banan. Annars heter hon Monica Lidén.
  Första gången hon provade på roller derby var hon rädd att hon skulle slå ihjäl sig, att hon skulle vara för dålig – hon hade knappt stått på ett par rullskridskor förr. Sedan växte självförtroendet och Monica hittade sin grej. Det här är något som hon gör bara för sin egen skull.
  – Det är fantastiskt att känna att jag kan det här nu. Jag är så jävla cool och jag får spela med de här coola människorna. Jag kände direkt att det är det här jag ska hålla på med.
  Hon började med sporten för drygt ett år sedan. Samtidigt tog hon tjänstledigt från sitt jobb som fritidsledare och börj­ade studera till socionom för att kunna göra ännu mer för ungdomar. Hon jobbar fortfarande extra.
  Utöver studier och jobb består livet mest av roller derby. Förutom nio timmars träning i veckan ägnar tjejerna mycket tid åt att ringa runt för att hitta träningslokaler eftersom de inte har någon fast lokal. Kring matcherna – eller boutsen som det heter – ordnar de allt ifrån hallar och affischer till efterfester. I dag är det Stockholms B-lag som spelar två matcher. Först möter de Västerås/Uppsala och sedan Göteborg.

Nattis Mörkenstam.

Undersköterskan Nattis Mörkenstam är föreningens ordförande och den som tillsammans med tre vänner startade Stockholm roller derby för fem år sedan. Då visste nästan ingen i Sverige vad roller derby var för något. Nattis och hennes kompisar hittade ett klipp på Youtube.
  – Vi kände att det där vill vi också göra.
  Och så blev det. När filmen ”Whip it” kom 2009 såg de sin chans att växa.
  – Vi ringde Stockholms filmfestival och försäkrade oss om att de tänkte visa filmen. Under festivalen åkte vi runt på rullskridskor och delade ut flyers.
  Efter att ha sett filmen där Ellen Page (känd från filmen ”Juno”) kommer över sin småstadstristess med hjälp av ett par rullskridskor och ett lag av tuffa tjejer, blev många kvinnor intresserade av att själva spela roller derby. I dag finns ett tiotal lag i Sverige och Stockholmsföreningen består av över 60 kvinnor i blandade åldrar. I höstas tävlade Nattis och Stockholms A-lag i en turnering i Berlin och då rankades laget som det näst bästa i Europa. Jag frågar Nattis varför sporten blivit så populär.  
  – Det är en ny sport. Det är tufft, roligt och man behöver inte kunna något när man börjar.
  Roller derby har blivit Nattis liv. Hon hade aldrig anat hur mycket tid hon skulle komma att lägga på föreningen och sporten.
  – Det är ett heltidsjobb utanför mitt heltidsjobb.
  I bland är det svårt att kombinera hobbyn med jobbet på äldreboendet där Nattis jobbar både kvällar och helger. Jobbar hon kväll kan hon dock använda dagarna till att ringa runt och jaga träningshallar.
  – Jag har en man som också är roller derby-fanatiker som tur är.
  Men än så länge är det bara tjejer som spelar. Nattis säger att manslag verkar vara på gång. En del män hjälper till genom att vara domare eller tränare. Och på läktaren sitter nog lika många män som kvinnor. Och en hel del barnfamiljer. Bakom mig under matchen sitter en flicka i sexårsåldern och äter korv och pommes frites och har stenkoll på vad som händer på banan. Hon påtalar för sin pappa att tjejen som just blev utvisad ser väldigt sur ut. Men nu går vi händelserna i förväg.

Det börjar bli dags. Spelarna värmer upp i korridoren. Monica säger att hon är så nervös att hon knappt kan stå på sina skridskor. Jag försöker småprata med tjejerna, men de vill fokusera. På väg ut på banan haffar jag Kitty Comeback, eller Hana Platbardis som hon heter egentligen. Efter ett halvårs uppehåll är hon tillbaka i laget igen.
  – Jag gillar framför allt att det är en kvinnosport, att det är tjejer som tar plats.
  Läktaren är nästan full. I ena hörnet av banan gör sig Stockholm BSTRD’s redo. Alla är klädda i blå hjälm och blått linne. Många har mycket smink, men förutom linnet finns ingen klädkod.
  Säkerheten är viktig och alla spelare har lärt sig att ramla på ett bra sätt. Innan matchen drar i gång går domarna runt och kollar skyddsutrustningen på alla spelare. Stockholm roller derby har också en konfliktkommitté som går in om en spelare bryter mot föreningens uppföranderegler. Monica ingår i den.
  – När vi kör träning kan det hetta till ibland. Man får inte skrika eller slå till någon. Vi är 60 personer med starka viljor. Alla är kvinnor mitt i yrkesliv och familjeliv och man kan vara hårt pressad, då kan det hända att man skriker ut sin frustration.

I ett annat hörn av banan sitter två kvinnor i gröngula ambulanskläder. Specialistsjuksköterskan Mariaana Sarkkinen gillar roller derby och har jobbat på många matcher. Undersköterskan Carina Gardevåg jobbar på sin andra match. De jobbar på ett sjukvårdsföretag för evenemang och är här ifall någon spelare skulle bli skadad. De vanligaste skadorna är brutna fotleder och underarmar samt muskelbristningar, säger de. Hjärnskakning har förekommit någon gång. Men enligt Mariaana är det inte mer allvarliga olyckor i roller derby än i andra sporter. Däremot är det mer lårkakor och blåmärken.
  – Men det här är tjejer som tål lite tuffare tag på planen, säger Carina.
  – Man är ju sugen på att prova själv men jag hinner inte, säger Mariaana.
  Under publikens jubel ropas alla spelare upp i högtalarna: Anna she didn’t, Hard’ass Ice, Sookie Smackhouse. Sedan drar matchen i gång. Här finns ingen boll och inga mål. Spelarna åker runt på banan och får poäng när de lyckas köra förbi motståndarlagets spelare (se faktaruta). De ramlar omkull ibland men reser sig snabbt. Då och då blir spelare utvisade, vissa tacklingar är okej, men man får till exempel inte sätta armbågen i sidan på motståndaren. Enligt Monica finns ett starkt kamratskap i sporten, också mellan de olika lagen. Efter att Stockholm BSTRD’s vunnit den hårda matchen kramar de alla sina motspelare.
  Förr var Monica engagerad i stallet. Hon gillar föreningsliv och ”gör-det-själv-kultur”. Sedan hon slutade rida är roller derby det enda som får henne att glömma allt annat, att fullständigt leva i nuet. Hon har också blivit modigare. Tidigare kunde hon få panik om hon skulle prata inför folk. Nu är det lättare att skaka av sig saker och ting.
  – Om jag gör bort mig så tänker jag jaha? Jag åker i alla fall rullskridskor. Jag är fortfarande cool.
 
Att driva en förening kräver flera egenskaper som Monica har med sig från jobbet på fritidsgården – att ta folk och att se grupp-processer.
  – Yngsta spelaren i laget är 20 och den äldsta är 45. Vi kommer från olika länder och olika klasstillhörigheter. Det finns ingen generell derby-brud. Vi har gemensamt att vi älskar roller derby och vill driva den här föreningen. Och vi är kvinnor.
  Fysiskt är roller derby en sport där både kondition och muskler tränas. Man behöver ha en tränad kropp för att orka. Monica beskriver det som en intensiv och krävande sport där det är svårt att inte ge 100 procent.
  – Jag älskar roller derby. Varenda blåmärke och svettdroppe är jag stolt över.