Välfärdens val är politikernas
Kommunal är med sina 505 000 medlemmar en viktig röst i välfärdsdebatten. Med rapporten Vägval Välfärd sätter de ner en facklig fot och fokuserar på ökade resurser, garanterad personaltäthet, krav på utbildning och meddelarfrihet samt ett tydligt samhällsansvar för kvalitet, etik, utvärdering och regler för bemanning.
Kommunal kräver bindande nationella riktlinjer, där 90 procent av personalen har heltid och 90 procent fast jobb. Alla ska vara yrkesutbildade eller under utbildning. Kraven är viktiga och nödvändiga för kvalitet och tilltro. Däremot kräver förbundet varken vinstförbud eller återkommunalisering utan ser neddragningarna i skola, vård och omsorg som huvudproblemet. Effekterna har Kommunal påvisat i ett antal rapporter.
Politikerna har sett privatiseringar som lösningen på resursbristen, när i stället mer skattepengar behövs. Därför måste välfärden styras och regleras av samhället och ha hög professionell etik, oavsett utförare. Välfärden ska finansieras gemensamt och solidariskt, men behöver inte alltid utföras gemensamt. De är dock inte vilka varor som helst, slår Kommunal fast: ”Vi accepterar inte att privata företag utför välfärdstjänster som om det gjordes på en vanlig marknad.”
Kollektivavtal är en annan grundsten. Att många privata välfärdsföretag är utan oroar Kommunal, som satsar på att teckna minst 1 000 nya avtal i år. Att förbundet fick 35 000 nya medlemmar i fjol och ökade (med 2000) för första gången på 20 år inger ändå hopp! Om facket var svagare skulle skillnaderna privat-offentligt vara mycket större.
Kommunals undersökning av villkoren för privat och kommunalt anställda visar små skillnader. Men färrre i privat hemtjänst (63 procent jämfört med 76) har omsorgsutbildning och en majoritet av alla föredrar kommunen som arbetsgivare. Ändå är kommunanställda mer missnöjda med bemanningen (54 respektive 48 procent), trots att Socialstyrelsens siffror visar att personaltäthet i kommunal drift är 10 procent högre, de utbildade fler och andelen timavlönade lägre. Eftersom kvalitet i hög grad avgörs av bemanning och kompetens är det bra att förbundet riktar in sig på att komma till rätta med skillnader som riskerar att göra privat driven omsorg sämre än offentlig.
Ska valfriheten fungera får politikerna inte abdikera. Resursbristen minskar inte för att de privata aktörerna blir fler. Politikerna måste också ta itu med fusket inom assistanssektorn, där miljontals skattekronor trixas bort av organiserad brottslighet. Det hotar tilltron till hela välfärdssystemet.