Robbie har levt ett hårt liv. När Änglarnas andel börjar står han inför skranket för en rå misshandel. Eftersom han snart ska bli pappa för första gången klarar han sig undan med 300 timmars samhällstjänst. Det blir dörröppnaren till en ny tillvaro. Robbie träffar Harry, en övervakare med stort hjärta som ser det goda i människor. Dessutom är han stor whiskynörd.
  Harrys entusiasm smittar av sig. Snart sitter Robbie och de andra småförbrytarna i en skitig missbrukarkvart och diskuterar om whiskyn de just har druckit smakar sjöbris eller inte.

Säg Ken Loach och de flesta tänker på grådaskiga filmer om den brittiska arbetarklassen. Änglarnas andel börjar i samma stil, det dröjer inte många minuter innan en näsa knäcks och blodet sprutar. Sedan ändrar filmen karaktär och blir en märklig hybrid. Lika delar socialrealism, feelgood och den perfekta stöten-thriller, på ett ungefär. Det är underhållande, men det mesta av trovärdigheten går förlorad.