Winston Churchill ledde Storbritannien genom andra världskriget, och satt själv i parlamentet med eller utan ministerpost i drygt 60 år. Här porträtteras han som talare, men inte enbart. Vi får även större delen av hans dramatiska liv och gärningar i med- och motgång.
  Han hade medfödda brister som läspning, men ett välutvecklat språksinne, och en stark vilja att gå förbi sitt handikapp, träna och repetera sina framföranden för att uppnå maximal effekt hos åhörarna. Han var också, i skuggan av sin politiska karriär, en framgångsrik skribent som under långa tider försörjde sig – eller fick goda extrainkomster som journalist och författare.  Chrurchill  fick dessutom Nobelpriset i litteratur 1953. Han omvaldes som premiärminister efter en period med Labour efter andra världskriget.

Churchills tal är berömda, han namngav även den kommunistiska ”järnridån” och varnade tidigare än de flesta för nazismen. Strax efter krigsslutet propagerade han för att bilda Europas Förenade nationer, för fredens skull. (Apropå årets omdiskuterade fredspris till EU.) Han var framåtlutad, det vill säga en tjurig, orädd anfallare, som följaktligen fick fiender och misslyckades ett flertal gånger. Men han hade en obändig tro på sin mission och gav inte upp.
  Hans arbetsförmåga var något utöver det vanliga, å andra sidan behövde han väl aldrig befatta sig med det där ”vanliga”. Det diskuteras om hans driftighet handlade om en mild form av bipolär sjukdom.

Boken om Churchill, en av de mest dokumenterade politikerna i världshistorien, är allmänbildande, spännande och rolig att läsa! Berömd för sina cigarrer, sin whisky och sin enorma energi var han en levande legend och aktiv i debatten nästan ända fram till sin död vid 92 års ålder.  
  Men mest kanske han ändå blir ihågkommen för sin röst i BBC-radion. Den som blev britternas livlina under den tyska  bombmattan under andra världskriget. Som ledare tog han många djärva, ifrågasatta beslut. Men som retoriker var han en oomstridd mästare, vilket boken ger rikligt med njutbara exempel på. (De är alla översatta, vilket är både bra och dåligt).
  Churchill som talare håller än. Många av vår tids politiker skulle ha mycket att lära av honom.  För det räcker inte att tala väl. Man måste ha något att säga också.