Borg går nu i samma spår. Kanske kan detta leda till sänkta avgifter för flera kassor någon gång under nästa år.
  Men a-kassans problem är inte lösta med detta: Det är hög tid att även höja ersättningen!
  De borgerliga partierna gick till val på att minska ”utanförskapet”, men fler än någonsin är utanför: 8,6 procent – 400 000 är öppet arbetslösa, antalet långtidsarbetslösa ökar, 138 300 kvinnor har ofrivillig deltid, och till detta en ovanligt kraftig varselvåg. Siffrorna borde bekymra en alliansregering, som flitigt använder ordet ”ansvar”, men fram till nu ignorerat effekterna av sin a-kasseslakt.

Var tredje arbetslös står i dag helt utan ersättning från trygghetssystemen, får varken a-kassa eller aktivitetsstöd. Antalet har tredubblats de senaste fyra åren. Totalt står 1, 5 miljoner människor och 2 av 3 arbetslösa utanför försäkringen!
  Den allt mindre grupp som fortfarande får a-kassa riskerar ändå att få ekonomin kraschad: Den högsta ersättning en arbetslös kan få före skatt är 14 900 kr i månaden, max 680 kr per dag. Taket har inte höjts på 10 år! Alla fackförbund har inte möjlighet eller råd att teckna extra inkomstförsäkring, trots stora behov.
  Bara tio procent av de heltidsarbetande får i dag ut de 80 procent av försäkringen som det var tänkt. Alla som tjänar över 18 700 kr får ut mindre.

Ekonomiska debattörer, exempelvis professor Lars Calmfors, har uppmanat regeringen att tillfälligt höja a-kassan för att stärka de arbetssökandes ekonomi, som i dag snabbt körs i botten. Hittills har regeringen avvisat förslaget. De hävdar – tvärtemot verkligheten – att arbetslösheten stiger om ersättningen höjs. ”Det befrämjar inte arbete och är en stor kostnad”, lyder Reinfeldts argument.
  Kostnaden för dem som blir av med jobbet och snabbt får ekonomin raserad saknas dock hittills i statsministerns kalkyl.
  Ändå tjänar hela samhället på att skyddsnäten stärks, att människor rustas i stället för att slås ut. Taket ska upp, så enkelt är det!