I stället klingar Strindbergs ord ur hans lilla katekes för underklassen sannare än när den skrevs 1884:
  ”Vad är samhället? En samlevnadsform som utvecklat sig under inverkan av överklassens syfte att hålla underklassen under sig. Detta är samhällets avslöjade hemlighet.” (Återutgiven av Karneval.)

Det är lätt att ge upp, skylla på ”EU-krisen”, globaliseringen, marknaden, när utvecklingen går åt fel håll. Men mycket rår vi över själva genom politiska beslut. Skatterna är ett exempel: I länder som sänkt marginalskatterna för höginkomsttagare har deras andel av de totala inkomsterna ökat kraftigt. Jämfört med 1980-talet har skillnaden mellan hög- och låginkomsttagare ökat särskilt mycket i USA och Sverige. (Källa: Den nya kapitalismen och politikens möjligheter, Arbetarrörelsens tankesmedja.) Vi är på väg mot en fördemokratisk fördelning av förmögenheterna.

Därför kan en ung person i Sverige direkt betala 4 miljoner i kontantinsats för en bostad, medan en annan får bo kvar hemma, eftersom det nästan inte byggs några lägenheter för vanliga inkomster längre. Staten har släppt frågan till marknaden – och nu byggs cirka 20 000 nya bostäder per år, samtidigt som befolkningen ökar med det fyrdubbla. Effekten: en ny trångboddhet och mindre rörlighet – samtidigt som alla ska flytta till jobben! Därför har också barnafödandet blivit en ny klassfråga:  Tredje barnet föds numera i familjer med stor bostad och hög inkomst, medan tidsbegränsade anställningar och otrygga villkor hindrar livsdrömmar om önskat antal barn. Allt hänger ihop.

I ett samhälle som gynnar rika kommer klyftan mellan övre och undre halvan av befolkningen att vidgas så att en bred grupp får lägre inkomster än det så kallade ”genomsnittet”. Därför tjänar också de som ligger kring mitten på en jämnare inkomstfördelning! Vi behöver med andra ord mer politik i samhället – inte mindre. Så när C och KD pratar om hur medborgarna vid sina köksbord ska ta makten från de folkvalda säger de i själva verket: Vi vill ge de förmögna ännu mer att säga till om!
En svagt reglerad kapitalism försämrar demokratin. En fungerande demokrati är väljarnas och framförallt låginkomsttagarens bästa bundsförvant. Strindberg skulle hållit med.