Kristins dröm ska äntligen slå in. Hon ska lämna landsortshålan där hon bor och åka till New York. Dessutom ska hon skriva krönikor om sin vistelse i lokaltidningen. Då träffar hon Andrea. Och utan att avslöja för mycket om själva intrigen kan man lugnt säga att saker och ting inte blir som Kristin och omgivningen har tänkt sig.

Tonen i filmen är fin, och Bitchkram är på samma sätt som Fucking Åmål på sin tid ett samtidsinlägg om hur det är att vara ung kvinna i Sverige.
  Linda Molin, från Apflickorna gör vad hon kan i huvudrollen som Kristin, men här ligger hela filmens problem. Hennes karaktär är svår att få grepp om, hennes bakgrund är dunkel och det är svårt att riktigt förstå varför hon handlar som hon gör.
  I stället stjäl 16-åriga Fanny Ketter hela föreställningen och gör den lågmälda Andrea på ett fantastiskt sätt, och det luktar Guldbagge lång väg för den prestationen.

Trots vissa brister ett välkommet bidrag till den svenska biohösten.