Roliga resor gav pris i omvårdnad

Rossy Andersen är gruppledare och anhörigstödjare på Kullagårdens demensgruppboende i Kävlinge. Här har man fått resurser för att ge livskvalitet till de dementsjuka och låter dem uppleva kräftskiva, djurparksbesök och födelsedagsfester.
  Hon har jobbat som undersköterska i 25 år, varav 7 år på Kullagården. I år blev hon en av de fem som utsågs till Årets Undersköterska/vårdbiträde av Klockargårdsfonden.
  –  Jag blev stolt och överraskad över priset, säger Rossy. Jag vill tacka min chef och min arbetsgrupp. Utan dem hade jag aldrig klarat det. Vi arbetar hårt tillsammans och inspirerar varandra.

Men sedan poängterar hon också att Kävlinge kommun är lite i särklass när det gäller demensvård. Alla boende i kommunen får åka på semester och de ligger alltid i topp i kvalitetsmätningar. Det märker Kullagården att de anhöriga uppmärksammat när de kollat upp vårdalternativen. 
  – Vårt boende har åkt på semester tre gånger. För tre år sedan var vi i Bjärnum, Småland. Där hyrde vi ett hus vid en sjö och åkte häst och vagn för att de dementa skulle få upplevelsen av djur och fantastisk natur. Alla kunde vi inte få upp i vagnen, men de klappade hästarna och tyckte det var väldigt spännande.  Vi var också på ett skolmuseum. Där var det många som kände igen sig från förr.
  De andra två åren har resorna gått till Österlen där de gick vid fiskebåtarna och de dementa fick känna sand och lukten av havet.
  – Även om de inte minns något efteråt ska de få uppleva nuet och en semester. Men vi tog kort och det hjälper minnet. När man ser en bild kan man återuppleva känslan. Som demenssjuk minns man hela tiden dåtiden i nuet. En farbror mindes när han hade fiskat som liten när han upplevde sjön. När man reser med demenssjuka är det nummer ett att man tar det väldigt lugnt. De behöver hela tiden känna trygghet.

Rossy Andersen leder också en anhörigstödgrupp med sin kollega Bodil Slätt. Där får de anhöriga prata om hur de känner och får tillfälle att träffa andra i samma situation.
  – Vi har tystnadsplikt och de känner att de kan prata om allt. De här samtalen har lärt oss mycket som personal.
  – Anhöriga är en resurs i vårt jobb för det är de som känner personen och har informationen om vad  personen tidigare har tyckt om när den inte själv kan berätta det. De anhöriga har det ofta väldigt tufft. Det är viktigt att stötta dem i den svåra situationen av att behöva lämna över ansvaret för vården till någon annan.
  Sedan ett år tillbaka är Rossy Silviasyster. Det betyder att hon har specialistkompetens inom omvårdnad av demenssjuka. Synsättet som lärs ut lägger fokus på att man just kommunicerar med och hjälper de anhöriga.

Att hennes avdelning i övrigt lyckats så bra tror hon kan bero på att det är ett sådant litet boende – bara sju vårdtagare. 
  – Vi fokuserar på livskvalitet genom att se bakom sjukdomen. De demenssjuka är ju ingen homogen grupp utan det är sju olika personligheter och vi jobbar utifrån varje individ. 

Fotnot: Övriga pristagare till Årets undersköterska/vårdbiträde i år är:  Astrid Helgesson, Tanum, Benthe Rasmussen, Jönköping, Monaliss Westby,  Sysslebäck  och Ann-Christine Martens, Malung.