Privat assistans drabbar anställda

Anna (fingerat namn) arbetade flera år åt ett mellanstort assistansföretag. Hennes brukare hade en narkotikaklassad och starkt beroendeframkallande medicin utskriven. Medicinen skulle endast ges vid muskelkramper. Brukaren, som mentalt låg på en treårings nivå, gillade de narkotiska effekterna av medicinen. Hon bad därför ofta om den även när hon inte hade muskelkramp. 
  – Brukarens mamma uppmuntrade assistenterna att ge henne medicinen varje gång hon frågade efter den, säger Anna.

Annas situation är ett exempel på konsekvenserna av de privatanställda assistenternas dåliga anställningstrygghet. Regelsystemet kring personlig assistans ger brukaren mycket makt. Den kan när som helst säga upp en assistent och hänvisa till samarbetssvårigheter eller sin säkerhet.
  Brukaren bestämmer också vilka som ska utföra assistansen.  De flesta privatanställda assistenterna har anställningsformen ”Så länge uppdraget varar”, vilket innebär två veckors uppsägningstid.  

Det betyder att företagets kostnad för att avskeda en assistent är låg, medan kostnaden för att förlora en kund är desto högre.
  – Om en assistent rapporterar om arbetsmiljöproblem väljer företagen att inte göra något, eftersom de inte vill stöta sig med brukaren och på så sätt förlora den som kund.  Så fort en assistent säger ifrån meddelar företaget att brukaren inte är trygg och assistenten får gå. Det är ett vanligt problem, säger Katarina Bengtsson, regionalt skyddsombud (RSO) för personliga assistenter i Västsverige.

Anna tog upp problemet med sin chef flera gånger men ingenting hände. Till slut berättade hon för honom att hon inte orkade jobba kvar om inte överdoseringen av medicinen Lex Sarah-anmäldes.
  – Då sa chefen att han kunde säga upp mig så att jag åtminstone fick a-kassa. På så sätt slapp han göra något åt problemet.
  Hon valde att inte anmäla händelserna på grund av lojalitet mot arbetskamrater, och lämnade jobbet som brutit ner henne psykiskt.
  – Om jag gjort det rätta och anmält kanske föräldrarna bytt utförare. Då skulle alla mina kolleger riskerat att få sparken, säger hon.

Det förekom även andra felaktigheter på arbetsplatsen. Ständiga fel på timrapporter, obetalt övertidsarbete, vikarier som aldrig tidigare jobbat inom vården ringdes in vid sjukdom. Kommunal hjälpte Anna med de felaktiga löneutbetalningarna, men de kunde inte göra mycket åt de andra problemen. Anna anser att mycket av problemen berodde på att företaget ville spara pengar.
  – Det märktes att företaget hade ett tydligt vinstintresse. De var inte intresserade av att göra rätt, bara av att gå med vinst, säger Anna.
  – Alla mina kolleger har mått jättedåligt, säger hon.